måndag 20 januari 2014

Nålar att sömma med.


Nålar, är det något arkeologerna ofta grävt fram?
På nästan alla museer där förhistoriska föremål visas finns de med.
I lite olika utföranden och storlekar.
Ibland så här...


 ...som mina nålbindningsnålar.
Tre i trä, en i horn och en i ben - och ja, alla är nygjorda.
Den långa i trä är min första och något av en favorit. Det är lätt att plocka upp maskorna,
och att svänga runt med den. 

Bäst av alla är ändå den av ben, den vita.
Den är elegant och välputsad. I överkanten av ögat har tillverkaren holkat ur nålen, på båda sidor.
För att få mer plats för tråden. Det gör att tråden glider lätt genom maskorna även om den är tjock eller jag har den dubbel. 


Nedanför ögat är tillverkningsåret 1987 inristat och på den andra sidan S G, slöjdarens initialer. Tyvärr vet jag inte hur de ska uttydas.

Jag tror att jag köpt den på Sätergläntan.
I alla fall har de fortfarande ett brett sortiment av nålar.
Som trots att det är ett så enkelt redskap finns i så många variationer.
 Och i hur många år har de sett lika dana ut?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar