fredag 28 februari 2014

Mode för 3000 år sedan


Manden i kisten, vad bronzealderens gravhoje gemte
är titeln på en bok om bronsålderstextilier i Danmark.
Jag köpte den på Nationalmuseet i Köpenhamn.
Den är skriven av Jörgen Jensen och kan inhandlas här.

I Danmark finns ovanligt många gravhögar kvar från bronsåldern, 
och dessutom har klimatet i dem varit gynnsamt för de textilier som följt den döde.
Gravhögarna är lagda både över män och över kvinnor.


Utan att vara kunnig på området fascineras jag av det textila hantverket. 
Personen i högen är begravd i en ekkista, insvept i en kohud 
och också iförd sina gångkläder.Och allt är väl bevarat.

Huvudbonad från mannen i Borum, Eshöj. foto från boken.

Flera av männen har burit en mössa utvändigt dekorerad
 med en tråd som är fastsydd så att den bildar en flossad yta.
Så välgjort, proffsigt och elegant.
Ett textilt hantverk vi knappast skulle klara av idag.
Men som var hösta mode för ca 3000 år sedan!

Om Danmarks många textilier från bronsåldern ska Maj G Ringgaard föreläsa.
På textilkonferensen i Jordanien.
Men även om övriga textilier som finns i danska samlingar.
Om hur de ställs ut, vårdas och konserveras.

 Allt för att bevara dem för kommande generationer.
Så även de ska kunna beundra bronsålderns textila hantverk.

Och nästa gång du kommer till Köpenhamn,
missa inte ett besök på Nationalmuseet!

torsdag 27 februari 2014

Alan Waller, vem är det?

Du kanske undrar vem Alan Waller är.
Jag nämnde honom i förra inlägget.
Då därför att han var en av delägarna till
Sotenäs ullspinneri i Hunnebostrand.


Nu för att han är så kunnig på ull.
Han är som du kanske vet en stor "ullguru".
I tidskriften Hemslöjd nr 2, 2011 skrev Po Tidholm
en artikel om Alan och det biståndsarbete ha utförde i Washera.
Låna tidskriften på bibblan om du inte har den.
Den är läsvärd!

Här kan du läsa lite mer om Alans bakgrund
och hans passion för ullen.
Han var med och skrev boken
Ull - hemligheter, möjligheter, färdigheter.


Tyvärr är den utgången från förlaget - men kolla biblioteket.

 För Slöjd håller har Alan skrivit om Den fantastiska ullen.
På en A4 sida har han samlat miljötankar om ull.

Läs dem och sprid dem!

onsdag 26 februari 2014

Platsens betydelse för tyget

Projekt Gutetweed drevs av två fårägare med Gutefår.
Karin Persson och Barbro Pettersson.
I mitten av 1980-talet ville de förädla Gutefårets ull.
År 1987 fick de stipendium för sin verksamhet från
Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund.


Gutefårets ull består av bottenull, som är mjuk och finfibrig,
täckhår, som är rakare och något grövre, 
samt märghår, som är styva och släpper från kroppen.
Samma typ av ull som man gör de skotska tweedtygerna av.

Därför blev det naturligt att ta fram ett handvävt tyg med den karaktären.


Ullen sorterades och skickades till spinning hos Alan Waller i Bohuslän.
De märghår som ullen innehåller anses fel i dagens ullbedömning,
därför fick spinneriet städas grundligt efter spinningen.
Det gav ökade kostnader och ett dyrare garn.
Tyget handvävdes - precis som Harristygerna.
Bockstensmannens dräkt stod som inspirationskälla till tyget,
och treskaftskypert blev bindningen med en ut- och en insida.
Ena sidan på tyget -utsidan- visade mer av varpgarnet.
Det garnet var spunnet med mycket täckhår och blev tåligare.
På andra sidan -insidan- såg man mest av inslaget,
som bestod av bottenull till största delen och var mjukare.  

Ett lättsålt tyg med den lokala förankringen 
och den fina tygkvalitén tyckte vi.
Men tyvärr - det blev ingen hit och projektet gick i graven.

På torsdag blir det ett exempel i min föreläsning.
Jag visar på att lokal förankring inte alltid räcker.
Och i Jordanien tar jag upp det igen.
Då för att visa hur en råvara från ett kulturarv kan användas.

För jag kan inte släppa tanken på tyget.


tisdag 25 februari 2014

Platsens betydelse för slöjden

Det är titeln på den föreläsning jag ska hålla på torsdag.
För studenter på Campus Gotland.
Jag jobbar med den idag och funderar kring ämnet.


Som näverburken - den visar klart och tydligt att 
den kommer från Dalarna.

Liksom börsen, ett reseminne från Niagarafallen.
Den kunde inte inhandlats på annan plats.
I alla fall inte med samma symbolvärde.
För mig är den rolig på ännu ett vis.
Den är gjord i ett plastmaterial som ska likna näver.
"Indianslöjd" av nutida sort, tillverkad som souvenir.

 

måndag 24 februari 2014

Nesat X

NESAT,
North European Symposium for Archaeological Textiles,
är idag en av de viktigaste konferensserier om arkeologisk textil.
Det första symposiet hölls i Neumünster, Tyskland 1981.
Efter varje symposium publiceras en bok med texterna som avhandlats.


Eva Strand Andersson är en av personerna som står bakom Nesat X.
En bok om 306 sidor och 49 intressanta uppsatser.
Här kan du läsa om textil produktion under bronsålder och järnålder.
Vävvikter, sländor och textilier.
Ull, silke och färgning.
Textil från medeltid, 1500-tal och 1600-tal.
Kort sagt en väldig blandning av ämnen, men ack så spännande!
De flesta artiklar är skrivna på engelska, några på tyska.


Boken är rikt illustrerad med svartvita bilder och diagram.
På slutet är några färgbilder tillagda.

Jag har lånat boken på biblioteket, 
vill du ha en egen klickar du här.

Den är klart läsvärd om du har ett intresse för historisk textil!
 

söndag 23 februari 2014

Tråd eller garn?

Visst är det svårt med språket, att hitta rätt ord.
 Jag fick frågan om skillnaden på garn och tråd.

 

Men det är ju självklart tyckte jag.
Sytråd är tråd och ullgarn är garn.

Men vad är en tråd? undrade frågeställaren.
Kan den inte vara gjord av ull?


 Jovisst fick jag erkänna, och bomullstråden kan vara ett garn.
Vi säger bomullsgarn.
Så ju mer vi funderade desto rörigare blev det.
Jag kunde inte reda ut språksvårigheterna.

Det tror jag att Susanne Lervad kan, kanske inte just garn/tråd,
men hon ska på textilkonferensen tala om
Hon kommer att fokusera på de grundläggande koncepten 
för konsthantverk och design och hur man definierar dessa områden 
i relation till varandra, både vad det gäller metoder och produkter.
Hon ska även belysa "handens tysta kunskap".

 Det här är frågeställningar vi ofta diskuterar inom hemslöjden.
Så det ska bli spännande att höra Susannes inlägg.


Och visst visar väl bilden tråd?

lördag 22 februari 2014

Förlängda knutar

Det blir inte alltid som jag tänkt.
Eleverna gör inte alltid som jag sagt.
Och tur är väl det!


Så ingen testade att göra kavelfrans efter att jag demonstrerat.
Istället hade Henriette sett en bild på broderade vantar.
I Hemslöjd nr 6, som reklam om kommande nummer.

På vantarna var rosor broderade, men de låg liksom ovanpå.
Vi funderade, slog våra kloka huvuden ihop och löste gåtan.
Med hjälp av förlängda knutar kan man forma en ros.
Stygnet kan ses som en utveckling av den franska knuten.

När flera av eleverna testat upptäckte vi att en av dem
hade på sig en kofta broderad med förlängda knutar!


Vilket sammanträffande.


fredag 21 februari 2014

Det här behöver du!

Om du ska göra kavelfrans.


Som vi ska göra i skolan idag.
En kavel som blir måttstock, här ett vävspröt - en linjal funkar också.
Garn att knyta fransen med - här är det mattvarp 12/6.
Du kan även ta en lintråd 40/3 till exempel.
Ett ullgarn som blir fransar. På bilden entrådigt nr. 6.
Vill du ha en grövre frans tar du tjockare garn.
Du kan även använda flera färger och på så vis mönstra fransen.
En sax är också bra att ha till hands.

Och kanske viktigast av allt - ett extra par händer!
Här krävs samarbete.

Hur du gör kan du se här .
Camilla Höst från Slöjd i Skåne har spelat in en film.
Idag ska eleverna få testa.

Resultatet kommer imorgon.


torsdag 20 februari 2014

I valet och kvalet

Jag sliter med presentationen till textilsymposiet.


En presentation av Gotland och Visby ska med.
Ska jag välja vinterbild - snö är kanske exotiskt - eller sommarbild.

Berättar jag om hemslöjden på Gotland borde den här bilden vara med,


Langska huset där hemslöjdsföreningen har sina lokaler.
Och så ska all verksamhet vara med på ett eller annat vis.
Material, tekniker, försäljning, kunskapsförmedling, barnverksamhet.

Allt får inte plats på 15 minuter.
Hur löser jag detta?

onsdag 19 februari 2014

Ja varför?

 Kanske Linda Olofsson kan svara på frågan;
Varför har spinnkroken fallit i glömska?
Bara några exemplar finns kvar på museer och i hembygdsgårdar.

Linda kommer med på textilsymposiet i Jordanien.
Hon ska tala om Spinning i det förflutna och i nutid. 
 Med hjälp av olika projekt i experimentell arkeologi har hon 
undersökt  hur fynd av textila redskap har fungerat. 
Hur fungerade de verktyg som användes och
vilken typ av garn och textilier kunde ha producerats?
Men hjälp av resultaten kan vi kanske förstå hur
tillverkningen av förhistoriska textilier skett.
Hur lång tid tog produktionen och hur stor var den?

Blivande spinnkrok?

Linda Olofsson har för Skånes Hembygdsförbund skrivit kompendiet
Spinnkrok. Lärarhandledning - Praktiska övningar 2009. 
Här får du en beskrivning på hur du gör en spinnkrok,
hur du spinner och lite vad du kan göra med tråden.
Som arkeolog ger hon en bra historik,
men även tips om hur du jobbar med barn och spinning.
Frågor att fundera på utifrån textil, miljö, djur och odling finns också.
Litteraturförslag och hemsidor avslutar det hela.

Ett kompendium jag rekommenderar till lärare,
och till dig som jobbar med Skapande skola.

För vilken kunskap det är att veta hur en tråd blir till! 

tisdag 18 februari 2014

Passa även på ...

Finns det en spinnkrok här inne?

...att göra en spinnkrok när du letar färskt virke.

Nu behöver du en gren där en kvist växer ut.
Lagom tjock - så där en centimeters diameter på kvisten.
Kanske det dubbla på grenen.

Börja med att måtta till storleken på spinnkroken.
Grenen, som blir skaftet, bör vara minst 25 cm lång, gärna något mer.
Kvisten, som blir kroken, bör vara 5-7 cm lång.

Barka av materialet och tälj det jämt i ändarna.
Ge spinnkroken en jämna och släta yta, så inte fibrer kan haka i.  
Vill du ge den en kulör?
Linolja och balsamterpentin i lika delar, och så pigment.

Att spinna på spinnkrok är busenkelt.
På en minut lär du dig här!

Så varför har spinnkroken fallit i glömska?

måndag 17 februari 2014

Perfekt tid...

...är det nu. Om du vill göra ett nålhus.
Men inte har tillgång till egen skog.


Så här års gallras det bland buskar och träd i parker.
Grenar och kvistar som ingen brukar vilja ta hand om blir över.
Just de kan blir perfekta till ett nålhus.

Att tälja i färskt trä är som att skära i smör.
Du sågar till lagom storlek, borrar hål och fixar ett lock.
Ja nästan så enkelt är det!
Sen kan du dekorera det genom att skära ut mönster.
Måla med pigment och linolja och få det riktigt personligt.

Vill du ha en bättre beskrivning?
Slöjdklubbens sida finns tydliga instruktioner!

I Slöjdklubben blir man medlem, men de bjuder på några olika slöjdtips.
Slöjdklubben är till för barn i åldersspannet 7 - 14 år.
Som vuxen kan du tjuvläsa!
 


söndag 16 februari 2014

Tappa tråden, hitta nålen

Att tappa tråden är lätt hänt,
 och bara hoppas på att man hittar sammanhanget igen.

Att nålen kommer bort händer tyvärr också ofta.
Som i torsdags när en av eleverna skulle med bussen, då var nålen bara borta.
Hon hade tänkt att brodera vidare under resan.
Nu fick hon en ny nål - nålar kostar inte så mycket idag.

Annat var det förr - då räknades de som värdeföremål.
Och hade sin givna förvaringsplats i kvinnans bälte.


På Historiska museet i Stockholm är dessa nålhus utställda.
Fyndplatsen är Gotland och på museet finns 43 nålhus hittade på ön.
 Hur många finns från ditt område? Kolla här
Längst ner på sidan kan du filtrera fram olika län.

I den rörformade behållare förvarades kvinnans synålar.
Nålhuset hängdes så fast vid midjebältet.
Vikingatidens nålhus var ofta cylindrar, som på bilden, och hängde vågrätt. 
En ulltuss fanns i mitten och i den sattes nålarna fast.
Under medeltiden hängdes nålhuset lodrätt och hade lock.
Fortfarande hör ett nålhus till vissa dräkter.

Nutida nålhus kan se ut så här:


tillverkat av smeden Kari Erlands, Gotland.


Här är det öppet och visar hur nålarna sätts i ett mönstervävt band.
De skyddas så av kläde innan man drar över den smidda hylsan.

Samerna har fortfarande nålhus, här är ett nytillverkat.


Det är tänkt att hänga om halsen och blir samtidigt ett smycke.



lördag 15 februari 2014

Nordiskt sticksymposium i Finland


Tradition och förnyelse 
Så är temat på årets nordiska sticksymposium.
Det äger rum i Vörå, 40 km norr om Vasa i Finland.
 Söndag 29.6 – Lördag 5.7.2014.

Att delta i ett textilsymposium av något slag är lärorikt.
Inspirerande och stimulerande. 
Du träffar likasinnade och kan helt gå upp i ditt hantverk.
Ofta ges det tillfälle att ta del av platser och föremål man inte hittar själv.


För traditionen står Korsnäströjan, Rovaniemeivanten,
 tvåändsstickning, näverstickning och vantar från Estland.
Swing-stickning, skulptural stickning och doublefun strumpor
får nog räknas till förnyelse.

Flerfärgsvirkning, nåltovning och korgflätning
är helt andra tekniker som också finns på programmet.

Det och anmälningsblankett laddar du ner här.

Trevlig förnöjelse!

 


fredag 14 februari 2014

Får du reslust?




Visst är det lätt hänt när man läser om platser och aktiviteter.
Att man vill följa med - resa dit och uppleva med egna ögon.

Kanske kan jag locka med Belarus - Vitryssland?
Jag var där i september 2013 och planerar att återvända i april.

Ett fantastiskt land med trevliga människor.
Och vilken slöjd!


Vi besökte ett folkkonstmuseum, det ska ses igen.

Där visades dräktskicket, keramik och svartgods, vävd textil, korg och trä.
Även nytillverkade föremål.

Men mest stack ändå halmen ut, titta

Häst flätad av halm, ca 70 cm hög.
Halmmask till julbocken?

Intarsia lagd av halm, ca 100 x 150 cm

Vi tittade inte bara på slöjd och konsthantverk.
En kväll gick vi på operan och såg en påkostad föreställning.
Olika museer - intressant och lärorikt.
En långtur på landsbygden - sker igen.
Cirkusen i Minsk fick ett besök.
Mycket sevärt och roligt.

Cirkus i Minsk

Med på resan är Olga Shadura.
Hon hjälper oss med alla praktiska saker samt tolkar.
Olga är uppvuxen i Minsk men bor nu i Sverige.
Låter det spännande, vill du veta mer?
Kontakta mig så får du alla uppgifter!