lördag 31 januari 2015

Skapa ett konstverk...

 ...kan man också göra tillsammans.
Det blir mängden, olikheten och energin som gör verket.
Både proffs och amatörer kan delta på lika villkor.


I samband med Hemslöjdsrörelsens 100 års jubileum
skapades ett konstverk där fler än 2000 personer deltog.
Många har redan hört om det, men här en kort resumé.

En enkel form av ett löv tillverkades i trä.
Varje hemslöjdsförening fick minst 50 löv att fördela,
men sammanlagt delades 2000 stommar ut.
Och efter ett halvår kom de tillbaka.
Då dekorerade, alla på sitt vis, i olika material och tekniker.
Varje löv var ett konstverk i sig.

 
Så visades de på Liljevalchs konsthall sommaren 2012.
Då sammansatta 24 stycken till ett  träd,
och alla träden till en skog.
Verkshöjden på varje enskilt löv ökade i skogen.
Det var ett spännande konstverk där besökarna kunde botanisera.
 

Ibland var det en konstnär som gjort lövet, ibland en hel grupp.
Från Gotland kom ett löv med olika knypplade löv.
Tillverkat av Knyppelakademins medlemmar.

Idag, lördag 31/1 har Knyppelakademin invigning på sin egen utställning.
"Knyppling är inte bara spets"
Kl. 12 - 16 på Langska huset i Visby.
 Välkommen!


fredag 30 januari 2015

Socialt engagemang

En konstnär vill förändra något, säga något med sin konst.
Ibland så mycket att det blir en förändring i världen,
eller - i alla fall försöker få till det.

  
Elsa Agélii är en konstnär med starkt socialt engagemang.
Broderi har blivit hennes uttrycksmedel,
och på hennes initiativ startade Täcklebo Broderiakademi.
Under flera år var hon dess ordförande.
På så vis har Elsa höjt kunskapen om och synen på broderi.

 
Med nål och tråd mot en bättre värld  har blivit Elsas motto.
År 2006 visade hon utställningen "Bilder kring vatten och öken".
Det är även ett broderisamarbete med kvinnor och flickor i Rajasthans öken,
 om deras vattenbehov, vattentillgång och vardagsliv.

Flickorna broderar kvinnor som bär vatten. 
En del av deras vardagsliv är just att bära vatten till hushållet.
För sitt arbete får de betalt.
 

Elsa vill också ge flickorna en möjlighet till ett bättre liv.
Ett villkor för det är att få gå i skolan.
"Vattenbärerskorna" som säljs i Sverige ger ekonomi till skolgång.
Men du kan även bidra med en månads eller ett års skolgång för en flicka.
Läs mer om Mahila - broderi med vatten här.


Det är inte alltid så lätt att förändra världen.
På filmen Broderier för livet får du lite insikt i problemen.
Vill du köpa en vattenbärerska eller bidra till skolgång för en flicka?

Konst och broderi kan förändra världen,
i alla fall om man har Elsas engagemang, envishet och insikter.

torsdag 29 januari 2015

Sticka i cirkel

 En konstnär kan också få hjälp av andra med ett konstprojekt.
Konstnärens idéer förvekligas genom andras arbete.
Amatörer eller professionella.


Own our own time är ett sånt projekt.
Kerstin Lindström utforskar stickningen som monumentalkonst.
Genom att flera personer stickar tillsammans skapas en och flera berättelser.

Så här jobbar Kerstin;
"Enas om ett gemensamt tema. 
Att dela en gemensam berättelse, höjer värdet av händelsen."


Hon har rest runt med sitt projekt och "sina" stickerskor.
Varit på Färöarna, Holland och Paris.
På samtliga platser utförs själva arbetet lika.
Men berättelsen varierar och med den kulören på garnet.


På Liljevalchs konsthall 2012 gick stickningen till så här.
Runt en stickning växer ett nytt verk fram.

Varje stickerska har börjat med ett eget arbete, på aktuellt tema.
Man stickar fram och tillbaka på en rundsticka.
Rundstickans ena sticka ges därefter till grannen på vänster sida,
och själv får man en sticka från grannen till höger.
På så vis förbinds stickningen och börjar växa till en helhet.


Allt medans musikerna hjälper till att hålla takten,
och ge energi åt arbetet.

 Där hittar du mer om konsten.
 

onsdag 28 januari 2015

Te som konst

 Att dricka te kan vara en konst.
I vissa kulturer rent av en viktig cermoni.
Men kan tedrickandets attiraljer också bli konst?


Ulla Hellman, textilkonstnär på Gotland är tefantast.
När hon hade en utställning för något år sedan var temat självskrivet.
TE!
Hon virkade både tekopp, fat och kanna samt sockerbitar.
 

Jag tror att Ulla dricker ca fem koppar te om dagen.
Under en månads tid sparade hon de använda tepåsarna,
sprättade upp dem, sköljde av dem och torkade dem.
Så sydde hon ihop dem, med hjälp av påssnöret, till ett "tyg".
Laddat med energi som strålar mot betraktaren.


 Mönstrat med ett givet motiv av påsens form och färgat med te.
Spännande, fantasieggande och fascinerande.
Tänk hur konst kan uppstå!

tisdag 27 januari 2015

"Monogram" och "Geten och jag"

Som konstnär kan man inspireras av konst.
Göra en pastisch av en annan konstnärs verk och se det som nytt.
Vilket det oftast är - eller blir.


Anna Sjons Nilsson jobbar mycket med skulptur.
Hon formar olika "dockor" som uttrycker något hon vill säga.
Jag vill påstå att det är ett kännetecken för henne.

Hos en juvelerare på Hornsgatan såg jag detta konstverk.
"Geten och jag" en pastisch på Robert Rauschenbergs skulptur.
Den som finns på Moderna Museet och heter "Monogram".
 Här kan du läsa historien om den, en riktigt rolig berättelse.
Du får också se geten, med bilring.
Visst är det en likhet - getterna emellan?


Julgranskulor, glaskulor och ägg.
Det är ett annat kännetecken för Anna Sjons Nilssons konst.
Jag blir glad och upprymd varje gång jag ser den.
Dessutom tycker jag hon har en fyndighet i sitt skapande.
Även när det ligger högsta allvar bakom.
Med bilder från olika utställningar,
och annat spännande.

måndag 26 januari 2015

Konstnärens berättelser

 En konstnär vill alltid "säga" något med sitt verk.
Ibland är det tydliga historier, emellanåt bara en antydan.
Eva Ek Schaffer har mycket att förmedla och berätta med sina bilder.


Eva är född i Gällivare och den samiska kulturen syns i vävarna.
Hon har vävt in både natur och kultur från Lappland.
Färgerna är rika och klara, också de lite samiska.

 
Ett annat tema som genomsyrar Evas vävar är musik.
Både som instrument, noter och rörelser.
Under många år har hon formgett dräkter för Cullbergbaletten.
Hon vet hur en dansare rör sig, hur människokroppen ser ut.



Hennes man, Niclas Ek har stått modell i flera av verken.
Och visst syns det att han kan dansa.
Vilka rörelser han har!


 När man kryper nära väven ser man den färgrikedom som Eva jobbar med.
Hur hon blandar kulörer för att uppnå rätt nyans.
Mörkt mot ljust, kallt mot varmt.
Hur hon randar väven med hjälp av olika vävtekniker, tvist i rand och ruta.
Kelimhålen ger behövliga kontraster genom sina svarta skuggor.
Eva spinner sitt garn själv och färgar det - med växter.
 Hon kan få det precis som hon vill ha det.
Mästerligt!
 


söndag 25 januari 2015

Nu börjar terminen...

...hos Austre slöjdare.


Men först en tillbakablick på det gångna året.
Kanske kan du vara med och föreslå aktiviteter för 2015.

Välkommen!

lördag 24 januari 2015

1900-talets textilkonstnärer

Det ska jag undervisa om på tisdag.
Så jag förbereder mig.
Väljer vem jag ska belysa lite extra.


Märta Måås Fjätterström är självskriven,
liksom de som kom efter henne i verkstaden.
Barbro Nilsson, Anne-Marie Forsberg och Marianne Richter. 
Alla har de på olika vis utvecklat den textila konsten.

Foto, Jan de Meyere, JdM 755, Stockholms stadsmuseum.
 Elsa Gullberg är också en textilkonstnär som måste med.
Under större delen av 1900-talet var hon verksam.
 Hon hade en egen textilproduktion med vävning,
utvecklade textiltrycket tillsammans med Richard Künzl,
och ledde arbetet på Svenska Slöjdföreningens Förmedlingsbyrå.
Sommaren 2013 var hon representerad på utställningen
Home Sweet Home på Liljevalchs konsthall.
På deras hemsida kan du lyssna till Elsa,
som berättar om sin barndom.

Och jag fortsätter förberedelserna.



fredag 23 januari 2015

Ved

Tänk att det går att skriva en hel bok om ved.
Vedsågning, vedstapling och vedeldning.


Norrmannen Lars Mytting har gjort det.
VED. 
Allt om huggning, stapling och torkning - och vedeldningens själ.
Det är mycket faktauppgifter man hittar i den boken.
Läsvärt inte minst med tanke på miljön.
Om du väljer rätt ved, torkar den bra och förvarar den vettigt,
då kan du elda med gott samvete och veta att utsläppen är minimala.
Boken kan du låna på biblioteket eller köpa här.



I boken finns också Sveriges, nej världens, äldsta trä omnämnt,
 som växer på Fulufjället i Dalarna. En gran 9550 år gammal.
Det är roten som har den åldern, stammen har "bara" 600 år på nacken.

Beth Moon, fotograf i Kalifornien, har i 14 år plåtat träd.
Just världens äldsta och många av dem finns i USA.
Scrolla ner och njut av dessa skönheter.

torsdag 22 januari 2015

KL. 17 - 19!

Idag är det vernissage på Almgrens sidenväveri.
Barbro Lomakka visar nya textila strukturer.
Vävda i papper och filt.


Är du i Stockholm?
Passa på att ta del av utställningen.
Kanske till och med föreläsningen!

onsdag 21 januari 2015

Inspireras eller kopiera?

Idag brukar vi inspireras av saker,
när vi ska formge något nytt.
På så vis tycker vi att äldre mönster lever vidare.


Vi kan förändra, förminska eller förstora.
Så som mormorsrutan, virkad av gamla T-shirts.
Den kan upplevas som ny och spännande formgivning,
men det är bara materialet som är nytt.
För hundra år sedan virkades rutorna av restgarner i ull.


Förr var det vanligt att man kopierade.
Gjorde ett motiv likadant som ett redan befintligt motiv.
Provlappen med gumman har jag vävt under min utbildning.
Jag skulle lära mig väva röllakan,
och fick kopiera lärares väv, som hon i sin tur kopierat.
Mönsterformerna återupprepades, stagnerade och bevarades.

 

Samma mönsterform - kvinnan med händerna i sidan-
finns på många av röllakansdynorna i Skåne.
På kudden ovan hittar du henne både mitt på och vid sidan.
Flera av de vävda figurerna håller ett fat i händerna.
Det gör inte min, troligtvis har det "tappats bort" vid vävningen.

Att försöka tolka kuddarnas motiv är spännande.
Men svårt - jag lämnar det till Kerstin Paradis Gustafsson.
Hon har skrivit en artikel i boken
Himmelskt vackert, vävnader från Österlen.
 

 När man väver skånsk röllakan snärjs inslaget vid färgbyte.
Det var det vi skulle lära oss. På avigsidan bildas "åsar".
Vi fick även rita egna mönster, på rutpapper.
Tulpaner blev mitt motiv.


Väl vävda men inte vackra.

tisdag 20 januari 2015

Att skapa konst

 Att skapa konst är subjektivt.
Konstnärens tankar och idéer gäller.
Men betraktaren av ett konstverk tolkar det.


Kanske inte alltid som konstnären tänkt.
Det beror ju på hur tydligt verket är framställt.
Jag upplever att Viktoria Einarsdotter i sitt skapande låter publiken bestämma.
Hon lämnar mycket utrymme för egna tankar och upplevelser.
Bara antyder något spännande för att sätta igång fantasin.
 
Skor med spets på bakkappan eller tårtpapper.
Genast funderar jag på vart tårtan tog vägen. Nertrampad?
 

Andra skor associerar till en vacker drömvärld.
Skor med långa fransar. Löshår?
Oj vilken snubbelrisk!


Vad inspirerar henne?
Viktoria, målade din mor dina skor kvällen före festen?
Precis som min mamma gjorde när jag var barn.

Bild från Livrustkammaren, Stockholm



Hur kom du på tanken att inspireras av Gustav II Adolfs skorosor
 Så vackert kvinnliga och idag otänkbara för en man,
men under stormaktstiden högsta mode.



Självklart måste det varit de som satte fart på ditt skapande.
Så de förändrar skon - förskönar.
Fram för mer skorosor!

måndag 19 januari 2015

Between two postures no 3

 I lördags var det vernissage på GKF.
Victoria Einarsdotter öppnade sin utställning,
Between two postures no 3.


I första fönstersmygen sitter två kvinnor och drömmer.
Likt damer från Tjechovs pjäs Körsbärsträdgården.
Från en svunnen värld, från en förgången tid.


Victoria har ett skissartat förhållande till sitt skapande.
Hon formger kläder som inte alltid är bärbara.
Konstverk, skulpturer och stilleben.
Betraktarens öga får fylla i något som är påbörjat.
Hon lämnar mycket osagt och publiken får skapa sin egen berättelse.
 

Själva utställningen är grupperad i teman,
och i ett vill hon förmedla en förnimmelse av en vind.
Du vet - när man kommer högst upp i huset,
 och det vilar en ro över föremålen, en kvardröjande stillhet.
Ett liv från gångna tider. 


Ett annat tema är "garderoben" och här hänger de tätt.
Plaggen som knappt får plats på stången.
Vita, vackra, skira och klara att ta på.
För att göra bäraren tilldragande.


Hon väljer alltid vackra tyger med eget uttryck.
Ofta återbrukade för att uppnå den rätta känslan och kvalitén.
Jackan sydd av ett vaddtäcke är ett exempel.
 

I nästa fönstersmyg har ytterligare två kvinnor placerat sig.
 Från en tid som ligger närmare vår.

  Det är mellan dessa fönstersmygar och tider utställningen pågår.
Between two postures no 3.

söndag 18 januari 2015

Mönster och vävnader på Österlen

Det är vad Åsa Stentofts artikel handlar om.
I boken Himmelskt vackert, vävnader från Österlen.


"Jag förundras över vävnadernas färgprakt och mönsterrikedom
som för tankarna till orientaliska textilier." skriver hon.
Så fördjupar hon sig i mönstren och deras härkomst.
Hon analyserar varje enskilt motiv och figur.
Krabbasnårets mönsterformer och färgställningar.


Liksom röllakansteknikens ålderdomliga utseende.
Med hjortar, träd och fåglar inneslutna i åttkantiga ramar.
Motiv som vandrat långa vägar - från orienten och hit.


Och visst kan man spekulera i Blådrättarna.
Dessa praktvävar i dukagång på en vit linnebotten,
 och med indigofärgat ullgarn i mönsterinslaget.
Vad berättar de, vad föreställer de?

Om det föreläser Åsa, onsdagen den 25 februari kl. 19.
På Klostret i Ystad - här finns mer info.

Passerar du Ystad så passa på!


lördag 17 januari 2015

Det var ett tag sen...

 ...den kom, boken som handlar om 
det himmelskt vackra på Österlen - vävnaderna.
Just nu utställt på Klostret i Ystad.


Men nu har jag läst den och imponerats, igen.
Först av själva utställningen i höstas och nu av läsningen.
För den är verkligen läsvärd och innehållsrik.
De elva författarna besitter en enorm textilkunskap.
Och det är både teoretiker och praktiker som skrivit artiklar.
De belyser kulturarvet, vävteknikerna, formgivningen, producenterna,
utbildningen, användningsområden och historiken.
Välskrivna artiklar som är intressanta att läsa.
Fotot är magnifikt, med klara och tydliga bilder.
 

Boken är ett komplement till utställningen.
Eller utställningen kan ses som en fördjupning av boken.
Ystad Allehanda recenserade boken, läs här hur.
Vill du köpa boken kan du göra det här.

Utställningen är förlängd,
öppen april 2016!