Inspireras eller kopiera?

Idag brukar vi inspireras av saker,

när vi ska formge något nytt.

På så vis tycker vi att äldre mönster lever vidare.

Vi kan förändra, förminska eller förstora.
Så som mormorsrutan, virkad av gamla T-shirts.
Den kan upplevas som ny och spännande formgivning,
men det är bara materialet som är nytt.
För hundra år sedan virkades rutorna av restgarner i ull.

Förr var det vanligt att man kopierade.
Gjorde ett motiv likadant som ett redan befintligt motiv.
Provlappen med gumman har jag vävt under min utbildning.
Jag skulle lära mig väva röllakan,
och fick kopiera lärares väv, som hon i sin tur kopierat.
Mönsterformerna återupprepades, stagnerade och bevarades.

 

Samma mönsterform - kvinnan med händerna i sidan-
finns på många av röllakansdynorna i Skåne.
På kudden ovan hittar du henne både mitt på och vid sidan.
Flera av de vävda figurerna håller ett fat i händerna.
Det gör inte min, troligtvis har det "tappats bort" vid vävningen.

Att försöka tolka kuddarnas motiv är spännande.
Men svårt - jag lämnar det till Kerstin Paradis Gustafsson.
Hon har skrivit en artikel i boken
Himmelskt vackert, vävnader från Österlen.
 

 När man väver skånsk röllakan snärjs inslaget vid färgbyte.
Det var det vi skulle lära oss. På avigsidan bildas "åsar".
Vi fick även rita egna mönster, på rutpapper.
Tulpaner blev mitt motiv.

Väl vävda men inte vackra.