torsdag 30 april 2015

Haren och Rabbisen

Harens gång och Haren om hösten,
det är två av Veronica Nygrens vävar utförda på HV.
Det är de vävar jag gillar mest och är så imponerad av.


Jag kan fundera i timmar på hur det är löst, rent tekniskt.
Hur har taglet satts fast och hur har haren fått form?
Tagel som är så blankt, glatt och styvt.


Här i Harens gång leker de påtagligt i fransen.
liksom gömmer sig bland taglet och blir till siluettklipp.
Harens gång är vävd av Birgitta Wärn år 1981,
 och finns idag på Posten i Hallsberg.


En närbild visar hur tätt väven är knuten och att taglet kommer igen.
Luggen i olika längd bidrar till ett naturuttryck med snö.
 

 Och så - hela väven, med harens tydliga språng.
Vid den här tiden hade Veronica sin vävateljé på Långholmen.
Utanför fönstret höll en harfamilj till och de gav inspiration till vävarna.
 

Haren om hösten är vävd år 1982 av Kajsastina Wikman.
En av HV:s många mästare med mångårig erfarenhet.
Väven hänger idag på Tensta gymnasium.


Även här är längden på luggen varierande.
En detalj av väven har vävts i inslagsrips, en slätväv,
som ger en känsla av rinnande vatten.
Och så "svansarna" av tagel som sticker ut här och där.
Njut också av koloriten, den är mästerlig!

Hos oss skuttar mest rabbisen.
Den gillar jag också!









onsdag 29 april 2015

MAH-JONG

Katalogen som hör till Veronika Nygrens utställning
Textil konst och radikal design
kan jag  verkligen rekommendera - den är läsvärd. 



Här berättas om klädföretaget Mah-Jongs historia.
Det startade 1965 av Veronica, Kristina Torsson och Helena Henschen.
De ville erbjuda ett nytt klädtänkande befriat från mode.
Plaggen skulle vara lättskötta, gå att kombinera med varandra,
av bra kvalité, sensuella och vackra.
De skulle vara tillverkade i Sverige under bra arbetsvillkor.
 

Modellerna var enkla men väldesignade i god passform.
Mönstren - de var något helt nytt, liksom färgskalan.
Stark, intensiv och sprakande!
Lika för alla, kvinnor, barn och män.


Och kläderna blev ett mode!
Hos den radikala vänstern var de ett måste.
Men det var många fler som uppskattade dem och gör så ännu.
Tyvärr blev svårigheterna med tillverkning
och försäljning så stora att man 1976 beslutade lägga ner företaget.

Katalogen beskriver Veronicas skapande historia.
Den är rikligt illustrerad med bra bilder på samtliga utställda verk.
Du får ta del av hennes skissblock, hennes tankar.
Hedvig Hedqvist, Annika Nordin och Susanne Osten
är textförfattarna med bra artiklar.
 



tisdag 28 april 2015

Sticknördar

Idag vill jag visa på en ny stickpodd.
Inspelad av två sticknördar - för det är de verkligen!
Och podden är redan inne på fjärde avsnittet, men ny för mig.



Det är Heléne Wallin och Johanne Ländin som delar med sig.
Nu, i fjärde avsnittet, allt de vet om Dala-Floda och stickning därifrån.
Flodavantar med påsömsbroderi och kavelfrans bland annat.
De förmedlar sina upplevelser från kurser de varit på,
och vad de vet om just Flodas stickhistoria.

 

Vantarna på bilderna däremot har Anna-Karin Jobs Arnberg tillverkat.
Först stickat i tvåändstickning, så broderat med påsöm, och som avslut en kavelfrans.
Det fanns tio par utställda på Liljevalchs konsthall sommaren 2012.
Anna-Karin är född och uppvuxen i Dala Floda.
Det textila arvet har hon fått med modersmjölken så att säga.

I podden berättas mer om Dala Flodas textila skatter,
och till podden kommer du genom att klicka här.







måndag 27 april 2015

Nej men hej!

Brodera dukar är inget man gör idag.
I alla fall inte den yngre generationen. Nej de gör andra broderier.
Och de gör det bra, med ett fritt förhållningssätt.


Uppgiften var att sy ett linjebroderi, för att lära sig "smala stygn".
Fanny  valde en bild från serietecknaren Jan Stenmark.
Broderade på lakansväv med tunn bomullstråd.
 Och blev så biten att vissa partier fylldes i.
Bara för att framhäva motivet bättre.

Nu, äntligen har vi fagat klart för i år.


Så till Fagningsblomman säger jag,
Nej men hej!

söndag 26 april 2015

Det gäller att se

Se möjligheterna, det är det som det går ut på.
När man återbrukar textil.
Då kan det mest hemska arbete bli underskönt.


Som Christels eleganta lilla jacka.
Sydd av ett broderi inköpt på loppis, Kupan eller Katthemmet.
Broderat i korsstygn med grovt garn på aidaväv.
Och ett väldigt rörigt och färgstarkt mönster.
Hua tänkte jag - snyggt såg Christel.


Lyckades få en någorlunda enhetlig färgskala fram,
och en helt annan kulör på bakstycket - båda blommiga.
Christel så fräckt det blev!



lördag 25 april 2015

Mycket kan vara skönt!

En skönhetsupplevelse kan variera mellan personer.
Också mellan olika tillfällen, imorgon ser världen annorlunda ut.


Ett tidningspapper rullat till en boll och hoptejpat,
det kanske inte ser så vackert ut.
Men flera tillsammans uttrycker genast något.
De väcker en nyfikenhet.


Ordnade i rader blir det nästan en prakt.
Och när de är hopsydda till en stor helhet blir det konst.
Ett konstverk som pryder sin plats.
Men idag fungerar de hopsydda bollarna som bolltäcke
och skapar en annan sorts skönhet.

Skönt i dubbel bemärkelse är det att mandelträden blommar.
Vackert i vårvärmen!

fredag 24 april 2015

Gå och titta!

Så här i vårens tid finns det så mycket att se.
Att ta del av och förundras över.
Alla skolor som har vårutställningar  och visar årets arbete.


Så gör även Gotlands folkhögskolas elever.
I morgon är det invigning kl. 12.
Nytt för i år är platsen, kyrkan vid Vallersplats, mitt i stan.
Nytt är även workshop 27, 28 och 29 april.
Nya är alla föremål som ställs ut - fast det är ju självklart.
Välkomna!


Titta även på Nipsippan som blommar nu.
Den här i Rute!

torsdag 23 april 2015

Klänningar

Vår och sommar är klänningstider.
Och igår var det redovisning av projektarbeten.
För textilarna och skinnarnas tvåor på folkhögskolan i Hemse.
 

Och återbrukskursen redogjorde för sina projekt - 50 timmar var.
Det var då Lena visade sina klänningar!
Sydda av olika återbrukade tyger och plagg.
Den blå, ett gammalt påslakan, den röda en gardin.
Modellen var ett av hennes favoritplagg, köpt för några år sedan.
Den klänningen mätte hon upp och sen sydde hon nya kreationer.



Ett överkast från 50-talet blev den här dressen.
Tyget är ett halvylletyg och rutningen satt som en "kappa" på överkastet.
Här har Lena utelämnat fickorna - ganska skönt kan jag tycka.


Modellen kan vid första anblicken se ganska enkel ut.
Men är inte helt lätt att mönsterpassa.
Ett mittstycke och två stora fickor är det att tänka på.


Men fem fina klänningar blev det för knappa 300:-.
Fyra fångade jag på bild!
Julklänning, sommarklänning, ylleklänning och den lilla svarta,
som är sydd av två olika kjolar och en svart skjorta.
Titta extra på rosetten - det är öglorna som man hänger upp kjolen i.

Samma modell men så olika.
Bra jobbat!

onsdag 22 april 2015

En personlig stil

Veronica Nygren utvecklar sin Navajovävning till en personlig stil.
En teknik och ett uttryck som bara är hennes.
Och hon blir en mästare på den.


Vaken från 1983 är vävd av lin och tagel.
Jag tror det är första gången taglet används, men inte sista.
Det står för något fantasieggande och är svårvävt.


Skugga är namnet på väven från 1985.
Här är återigen ett nytt material, sisal, använt till inslag.
Varpen är den traditionella av lin, klassisk och snygg.
Vit akrylfärg har fått ge skuggan.

 

Veronica har kommit långt i sitt utforskande av Navajotekniken.
Helfigur heter väven som gjordes 1985.
Här blandas tuskaft med navajogobelin för att nå önskat uttryck.
Sisal, jute, lin, tagel, risrot, kokos och textilfärg har gått åt.

Nu behärskar hon teknik och material helt.
Hon har fått en egen personlig stil.

tisdag 21 april 2015

Utveckling

Att följa en konstnärs utveckling är spännande.
När du har en lång tidsperiod att se tillbaka på ökar förståelsen.
Du kan se hur tiden sätter spår i verken.


I Badande barn, från 1964, har formerna förskjutits,
men fortfarande är det den sedvanliga gobelinväven som gäller.
Men Veronica Nygren leker med motivet. Vad flyger i luften?


År 1975 gör Veronica väven And.
Och här har det hänt grejer, det svänger om väven!
Hon tar ut svängarna, har hittat nytt inslag och ny teknik.
Mah-Jong-trasor och Navajogobelin.
 

I väven Skynda från år 1979 använder hon trasorna i tuskaftsväv.
Men nu har hon vävt mindre vävar som sys ihop till ett stort verk.
Effekten bidrar till uttrycket av brådska.
Det finns en positiv förvirring i bilden, tycker jag.


Travesti på trasmatta kommer till år 1988.
Återigen har Navajogobelin använts och ännu en gång trasor.
Nu är de dessutom hittade i en container - dubbelt återbruk!
 Här har hon kommit tillbaka till en teknik som känns rätt.
Den kommer hon dessutom att utveckla ytterligare.



måndag 20 april 2015

Ännu finns tid kvar

Textil konst och radikal design,
utställningen på Thielska galleriet pågår ett tag till.
Gå och se den, om du kan - före 31 maj.


En retrospektiv utställning
över Veronica Nygrens konstnärskap.
Man kan inte påstå att hon fick ett långt liv, 1940-2006, 
men under den tiden hann hon göra mycket.
 Utställningen spänner över hela bredden.


Vävningen har följt henne genom livet, 
men förändrats, förnyats och hittat nya former.
Simmerskan från 1962 är en tidig liten väv.
Traditionellt utförd i gobelinteknik av lin och ull.


 Klädformgivning var viktig - ett medvetet uttryck.
En form av konst som alla kunde äga, bära, vara vackra i.
Men också göra ett medvetet val, när svensk konfektion var i nöd.
Veronica Nygren var en av tre skapare av Mah-Jong.


Broderi i stort format bangade hon inte för.
Till Spånga brandstation skapade hon bilden Skogsbrand, 1964.
Det är en stor textil i måttet 2x1 meter, med applikation och broderi.
Inga traditionella stygn utan fria sömsätt.

Jag vill påstå att,
Veronica Nygren var en allkonstnär på textilens område.



söndag 19 april 2015

Textil som militär persedel

Jag läste om militärens persedlar för ett tag sedan.
Tidningen Vi rapporterade om utvecklingen under tusen år.
Och nu läser jag om Odens krigare.


De var iförda masker/dräkter för att likna en varg eller björn. 
Fyndet från Torslunda visar hur det kunde se ut.
En maskerad krigare som tror sig vara osårbar iförd en varghamn.
En annan bild finns på en textil från Osebergaskeppet, Norge.
I Annette Damgaards bok FILT finns en bild med,
på en nytillverkad tovad dräkt som föreställer ett vildsvin.


  På min bild av Osebergstäcket ser jag inte vildsvinet.
Men hästar och en procession med personer.
Jag får lita på forskarnas tolkning och fascineras av vävkonsten.


Det är dessa tolkningar som gör masken från Hedeby spännande.
För när den är hopsydd i nosen liknar den en björn.
Och då är frågan öppen - har den varit en del av en björnhamn? 
Är det en tovad "krigardräkt"?

Och allt detta satte ryttarmasken från Hellvi igång! 

lördag 18 april 2015

Gotlands kvinnor

Det finns en särskild sorts kvinnor på Gotland.
Starka, kloka, och med en naturlig stolthet.
De vet vad de kan och är trygga i det.


Och vad de kan sedan! Här bärandes på ett lamm,
som ska klippas, på Nordiska museet. Inför fin publik!
Året är 1962 och det går alldeles utmärkt.

Men det är lite av en gången tid, då livet var ett annat.
Varje dag sköttes hem och hus, barn och djur.
Slakt, byk och bak med jämna mellanrum.
Vävstolen fick sin tid, liksom broderi och sticksöm.
Det sociala engagemanget stod föreningslivet för.
Röda korset, Syföreningen och Hemslöjden.


Idag tar jag avsked av en sån kvinna.
Som har lärt mig så mycket.
Ren fakta om seder och bruk, om hur det var.
Men också om hur man bör vara,
mot varandra och mot livet.

Lite tommare går livet vidare,
med nya kvinnor i en ny tid.


fredag 17 april 2015

Reservera dagen!

Dagen då Hemslöjden i Skåne öppnar upp igen.
Lördagen den 9 maj klockan 11-16.
I Gamla stationshuset i Landskrona.


Allt blir samlat under samma tak,
butik, kurslokaler, utställningsytor och hemslöjdskonsulenter.
Här kommer slöjdmaterialet att finnas på plats.
Bara att springa till rummet intill för nytt.


Vadmal och kläde för skånskt yllebroderi.
Tillklippta bitar eller på helbredd metervara, bara att välja.
Massor med ullgarn i alla kulörer samt guldtråd.


Mönstervävda band till dekoration av spedetröjor,
knypplade spetsar i guld och silver för de som vill sy bröstlappar.
Vilken inspiration att gå här och välja material.


Och du, den 9 maj är det stor invigning!
Men redan nu kan du besöka butiken.
På plats eller via nätet, här.

torsdag 16 april 2015

Lika - olika

Trots samma förutsättningar blir resultatet olika.
Det visar Broderiakademins lokalgrupp på Gotland prov på.
Under en sommar fick de fem olika ledtrådar att tolka.


På ett vitt underlag skulle tjugofem rutor markeras.
Därefter fick man ett ord som skulle tolkas i fem rutor.
Första ordet var fagning, att räfsa bort vinterns skräp i änget.


Så fylldes orden på med jämna mellanrum.
Ibland var det kanske rent av knappt med tid för att bli klar.
Examen kommer ju också tidigt på sommaren.
Och ytterligare fem rutor skulle fyllas!


Bara dryga två veckor efter är det dags för midsommar, 
och nya fem rutor att brodera.
Vattenlek och turister däremot räcker sommaren lång.


Här har fyra personer broderat och löst uppgiften.
Några tar ut svängarna, spränger ramarna.
Ja till slut ser jag knappt att det är tjugofem rutor,
eller samma ord som visualiserats.

Tänk så olika vi löser en uppgift,
och ingen är mer rätt än en annan - bara annorlunda.
Bra att komma ihåg i flera sammanhang!