fredag 8 januari 2016

Textil som förvaring

Helgernas kalasbestick ligger samlade på en bricka.
Där brukar de förvaras mellan måltiderna, nära till hands.
Men det börjar bli dags att stoppa undan dem.


Just till jul gillar jag dem extra mycket.
Den gyllene kulören i nysilvret ger en så mild glans åt bordet.
Att äta kött med dem är ingen höjdare, men soppa går galant.
Så alltid en soppa och så dessert som äts med stor sked.


Men som sagt - snart dags att stoppa undan dem för den här gången.
Besticken är arvegods och till knivarna följde fodral.
Till övriga delar har jag själv sytt etuier - det blir lite var sak på sin plats.
Det rutiga yttertyget är av linne, fodret består av bomullsflanell. 


Börja med att måtta till flanellen utifrån bestickens storlek.
Baksidan, längd x bredd, samt två flikar som ska vikas över, in mot mitten.
Tänk på att lägga till en bit i ena kortsidan, den blir "lock på paketet".
Klipp till mittdelen, den som håller besticken på plats.
För att slippa fålla klippte jag taggar, det ger en fin effekt.
Sy nu fast mittbiten på baksidestyget med kanaler lagom breda för skaften.
Lika många kanaler som du har bestick.
Klipp till linnetyget, lika stort som flanellen - men räkna bort flikarna.
Vik in sömsmånen på linnetyget och lägg på fodret, aviga mot aviga.
Klipp till två bomullsband, de ska vara så långa att de kan knytas runt "paketet".
Vik dem på mitten och stoppa in det vikta bandet mellan yttertyg och foder.
Sy en söm, på rätsidan, i kanten av yttertyg och foder.
Ja så skulle det väl vara klart då! 

2 kommentarer:

  1. Trots min ålder har jag inga finbestick. Men när min gamla mamma dör så får jag ärva bestick i silver och fodral som mormor har sytt. Jag minns att när jag var liten och var hos mormor tänkte jag att jag ska ALLTID ha även vardagsbesticken liggandes i fina fodral.... Så blev det dock inte av förklarliga skäl.... Men fint är det

    SvaraRadera
  2. När jag var ung tyckte jag mest det var löjligt med finnestick, men nu har vi inte vardagsbestick så det räcker till gäster. Det blir lite " man tager vad man haver" idag och så åker de fram och nu uppskattar jag glansen.

    SvaraRadera