onsdag 31 augusti 2016

Broderiutställning

På vår resa var Skolhuset i Östergarn ett givet stopp.
Jag ville självklart se Britt Danhés utställning.
Och den är sevärd - till den 9/9.


Britt broderar på det mesta som en gammal handduk.
Att ett monogram redan finns förhöjer det hela.
Självklart fortsätter Britt där Anna slutade,
de 119 åren däremellan syns knappt på handduken.


Så om Anna skapat handduken i sin väv,
har Britt berättat om både Annas och sitt liv i broderi.
Alla vännerna i Austre slöjdare har sytts fast.
Denna grupp som lever för slöjden, skapandet och görandet.


Längtan till Afrika verkar vara beständig.
Många broderade berättelser kommer därifrån!


En presentation, ett självporträtt ryms också på handduken.
Nu tycker jag inte likheten är slående, 
men Britts suveränitet ligger på ett annat plan.
Hon har en berättartalang och massor med broderienergi!
Så härligt att se.




tisdag 30 augusti 2016

Lin på konsthallen

En skål av lin, kan du tänka dig det?
Jag hade vissa svårigheter innan jag sett det.
Att det sen ses som konst blir ännu mer förvånande.


På Körsbärsgården pågår just nu en utställning med lin.
Kärl och farkoster.
Det är Wanja Djanaieff som experimenterat med fiber av lin.
Linblånor har formats till skålar med hjälp av någon form av klister,
för det räcker väl inte med linets pektin?


Det har gett kärlen en lätthet trots att de har en rejäl storlek.
De kan lätt sväva fram i rymden.


En skörhet bär de på, fast de är säkert mer hållbara än intrycket de ger.
Svärtan förstärker formen, ger den en märklig fart.
Visst finns det något ursprungligt i dessa skålar?


Konst för väggen har Wanja skapat,
av samma material och teknik.
Vilsamma målningar att fästa blicken på.


Ett konstverk där materialet ger motivet.
Linfrön och linskävor bidrar till det konstnärliga uttrycket.
Både röda och gröna prickar sitter vid flera av verken.
Roligt att denna textila konst uppskattas!

måndag 29 augusti 2016

Bokkonst

Konst av papper och böcker, visst låter det spännande!
Det var en av anledningarna till att vi reste till Körsbärsgården.
Rose Dietz visade utställningen "Bok till bok".


Rose gör konstverk av sitt handgjorda papper,
men även av gamla böcker. 
Jag har hört mycket gott om henne och ville se själv.
Kanske var mina förväntningar något annat,
för först blev jag något besviken.
Här är två "tavlor" gjorda av just gamla böcker,
monterade i ramar som gör att de påminner om verk av Mondrian. 
Snyggt fixat, fast inte känns det så himla konstfullt för mig.


Ute i trädgården finns ännu ett verk, "Bokcirkel".
En klurig titel som tilltalade mig. Verket i sig kändes mer bedagat.
Det består av pocketböcker tätt hopsatta till en cylinderform.
"Grunden" till verket känns lite klumpig och böckerna är minst sagt väderbitna.
Det har regnat i flera dagar och när jag var där duggade det.


Jag stod ett bra tag och funderade, tittade nära och noga.
Böckerna hade över tid förändrats, pappret hade fått patina.


Till slut kunde jag se och uppskatta skönheten.
De olika grå nyanserna, sidorna som fick ett träliknande uttryck.
Med stenvasten som bakgrund blir böckerna vedklampar,
en vedtrave helt enkelt där sidorna blir årsringar.
Så himla vackert!


En fascinerande skönhet bidrar Björn Erling Evensen med.
Även han har gjort bokkonst, men här är "boken" skapad i plåt.
Ett uppslag ligger öppet med ett bokmärke av trä.
Att det är en kartbok tycker jag är helt klart.
Med berg och sjöar utritade.


 Boken finns i det långa skulpturgalleriet,
en byggnad som rymmer en permanent konstsamling.
Ja själva huset är ett konstverk i sig,
ljust och luftigt trots att det rymmer många små rum.


Här hittar jag också Tove Admans skrivbord,
fyllt med olika böcker, alla i betong!


Inne i stora konsthallen finns så ytterligare några verk av Rose.
Och äntligen kommer hennes handgjorda papper fram.
Samlade till en skulptur i finstämda nyanser.
En fin blandning av fasthet och skörhet ryms i den.
En, två eller flera böcker i samma verk?
Bokkost.


söndag 28 augusti 2016

Körsbärsgården

Längst ner till Gotlands sydspets tog vi oss,
till Körbärsgårdens konsthall.
På vår konstrunda förra söndagen.


Körsbärsgården bjuder på en härlig blandning av konst och trädgård.
En kulturverksamhet i ordets rätta bemärkelse,


Vi försöker göra minst ett besök varje år,
och det har gjort att jag fått mina favoriter som jag vill återse.
I Livias hus finns gammal konst, eller konsthantverk från förr.
Den här krukan som har dryga 2000 år på nacken måste jag se minst en gång per år.
Bara för att säkert veta att den finns kvar - och ja det gör den!


Ny kärlek för i år blev dessa små krukor och amforor.
Med en aktningsvärd ålder även de.
Jag fattar inte hur de kan finnas kvar och vara så hela.


Konstsamlingen har vuxit, liksom verksamheten.
Nya huskroppar har kommit till och ibland får en del av en utställning leva vidare.
Roligt tycker jag och ibland behöver jag tid för att se och förstå.


År 2014 genomfördes en omdiskuterad utställning.
Sadaharu Horio skapade utställningen "Det självklara".
Då visades konst bestående av kasserade bruksföremål,
drivved och annat "skräp" som sattes ihop till konst.
Något vi i vår familj diskuterade mycket.


Ett litet rum målat av Sadaharu Hurio är sparat.
De vita väggarna har dekorerats med prickar i olika kulörer.
Lite hur som - jag upplever det så - har rutor målats,
och vissa av dem har fått en egen dekoration.


En mussla eller som här, lite säckväv med kludd på.
Då, 2014, var golvet fyllt med hopknölat tidningspapper,
jag minns hur vi undrade över detta.
Idag kan jag uppleva något helt annat i rummet,
det ger mig energi och glädje, jag kan till och med tänka mig ett eget.


Fantastisk tycker jag även "Toppen" är, och har alltid gjort.
Tage Andersen har format den och han har en plats i mitt hjärta,
konsten, blommorna och hans skapande.


Den här regntunga söndagen gillade jag den extra mycket,
de ultramarint målade grensluten blev självlysande!
Men "Toppen" måste jag också återse med jämna mellanrum.
Och nu är årets titt förbi!




lördag 27 augusti 2016

Konstresa

I konsten tecken gjorde vi en konstresa i söndags.
Hällande regn men vad gjorde det, vi satt ganska mycket i bilen.
Det blev en resa på dryga 35 mil - bara på Gotland!


Första stoppet gjordes hos Barbro Sandell i Norrlanda.
Tobias Lang har varit hennes ledsagare i 40 år,
hon har anpassat hans mönster till vår tid och våra behov.
För att fira det visar hon en liten utställning som berättar om verksamheten.
Vi passade även på att titta på bakbord och bakdukar,
ett nytt bakbord har det blivit hos oss i sommar.


Dagens sista stopp blev i Hemse, hos goda vänner.
Där fick vi också en spontan konstutställning.
Yelena Khalilova visade med stolthet upp sina tavlor.
Motivet har ofta en anknytning till Gotland,
som bildens väderkvarn, naturtroget återgiven utan att vara specifik.


Bilderna tovar hon fram, rulltovning och nåltovning.
Grunden är ofta ett lager gotlandsull och så byggs motivet på.
Yelena har verkligen en konstnärlig blick och ett fantastiskt färgseende.


 Hon behärskar materialet väl och nyttjar olika fibrer,
här har hon spunnit lin för att få rätt effekt.
Lugna och vilsamma bilder.
Tyvärr är det lite svårt att ta del av dem,
att få se dem på ett galleri vore fint!




fredag 26 augusti 2016

Gammalt konstverk

Nästa gång du besöker Skulpturfabriken,
du kanske gör det denna vecka - Gotland Art week -
så passa på att kika in i Boge kyrka.


Där finns nämligen en mässhake som är ett konstverk.
Den är skänkt till Boge kyrka av professor Jonny Rosvall.
Enligt honom är mässhaken tillverkad 1762 av sidentyger från Tyskland.


År 2002 ville Boge församling renovera sina textilier,
samt få en ny och bättre förvaring av dem.
Uppdraget gick till Lotine, ett företag som är specialister på området.
Mässhaken från 1700-talet har nu konserverats och fått en ny egen "garderob".


Ett specialtillverkat skåp som passar textil och stämmer med kyrkorummet.
Dessutom har det en liten men synligt placerad skylt,
och den bjuder in till en närmare titt!


Mässhaken är tillverkad av två sorters sidentyger,
och skarvarna har döljts med ett gulmetallband.
Både tyg och band är medfarna och trots konservering behöver de skyddas.


Men när skåpet öppnas tänds lyset,
och mässhaken kan studeras på nära håll.
Jag blir alltid så imponerad över dessa textilier från 1700-talet.
Vilka tyger, vilka mönsterslingor och vilka kulörer.
Hur kunde de producera såna konstverk? 



torsdag 25 augusti 2016

Gotland ART WEEK

Den här veckan pågår Gotland ART WEEK.
Invigningen skedde i söndags kväll,
och om jag förstått rätt sattes då det här gänget rör upp.


Jag var inte med i söndags men tog mig en titt igår.
Jag blev ganska konfunderad,
vad är det för "skulpturer", vem har skapat och varför?
Frågorna ramlade över mig men inget svar fanns att hitta.
Dessutom hade en person sprängt ramen och gjort en helt egen installation.
Både i form och utrymme, men ändå inte lämnat en förklaring.


En del rör hade konstnären lagt ner mycket jobb på,
det kändes att det fanns en tanke bakom och röret blev en konstupplevelse,
och inte bara ett rör som var pyntat.
Det här cylinderhuset hör dit - en kul lösning på uppdraget tycker jag.
Snyggt genomfört av fint material dessutom.


Ett annat rör som gav ett avtryck är det "silvriga".
Kanske inte så unikt på bild, men på plats vaggar det sakta fram och åter.
Häftigt - det liksom svävade en bit ovanför marken.
De gula rören i bakgrunden bidrog med en upplysning.


En etikett var klistrad på dem med reklam för Skolgalleriet.
Sommarens utställning på Vänge gamla skola.
Kan det vara galleristerna och konstnärerna i skolan som gjort dessa rör?

En vild gissning som står obesvarad.
Om Gotland ART WEEK kan du läs mer här.



onsdag 24 augusti 2016

Mer sommar?

Sommaren sjunger på sista versen.
Sommarlovet är snart slut,
och idag har vi terminens första lärarmöte.


Inte utan att det ska bli kul att möta nya kollegor,
och så småningom alla nya deltagare.
Jag har börjat förbereda mig, "läser på" genom att öva.
Svartstick, räknande på tunt linne och stygn i silke.
Inte helt lätt med svaga ögon och nariga fingrar.
Någon vecka till har jag på mig 
och kanske rent av sommaren hinner ta om refrängen!

tisdag 23 augusti 2016

Textila porträtt

Antagligen är det helt onödigt med fler "bevis".
Men jag vill ändå visa dig några fler målningar av mästaren.
Tavlor av Alexander Roslin.


Jag börjar med porträttet av fabriksägare John Jennings, hans bror och hans svägerska.
Kvinnan är verkligen i centrum, iförd en ljus glänsande sidenrobe.
Så glansigt som tyget är måste det vara vävt i satin. 
Säkert av senaste mode, jag anar watteauvecken där bak.

För att hon ytterligare ska framträda är de båda männen iförda mörkare tyg.
Men av en annan kvalité, sammet. Titta på lystern i vecken.
Tyget är dock mattare än sidenet som blir ensamt om att glänsa.
Notera också spetsarna, så detaljerat målat.


En rock av sammet bar Thure Leonard Klinckowström,
när han år 1758 porträtterades av Alexander Roslin.
Det här tyget tycker jag är så vackert, men hur är det vävt?
En sammet har ju en lugg och här måste den vara mönstrad, men hur?
Är blommorna invävda, eller kan de möjligtvis vara påtryckta?
Tidsödande måste det ha varit att producera.
Manschetternas spetsar är så väl återgivna att de nästan går att kopiera.
Möbeltyget är en sidendamast.


Ulrik Scheffer fick sitt porträtt målat år 1743.
Han har byxor, rock och väst i samma sammetstyg.
Rocken och västen är fodrade med sidensatin, den skymtar fram.
Men spana in väggen bakom Ulrik, den är klädd med en sidendamast.
Mönstret som syns så tydligt på målningen, 
framträder i skiftningen mellan varp och inslag, 
trots att båda har samma kulör.
Vilken lyx, handvävda damasttapeter av siden!
Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle kosta idag.

Inte kan jag heller tänka mig en konstnär som kan måla så här idag.
Det är nästan med fotografisk exakthet Alexander Roslin skapade sin konst.
Fast det finns en annan närhet i bilden och en blick för tygets uttryck.
Det textila har verkligen en framträdande plats,
nästan som om det är ett textilporträtt.




måndag 22 augusti 2016

Textilens konstnär

När jag ser en målning kan jag ibland känna tyget.
Förstår du hur jag tänker?
Avbildningen är så lysande att jag ser tygkvalitén.


Titta på bilden av Ivan Betskoj,
målad år 1777 av Alexander Roslin.
Ett lysande tygporträtt vill jag påstå att det är.
Titta på rocken, visst måste den vara sydd av finaste kläde och broderad med silke.
Notera den skira knypplade spetsen, i halsringningen,
med mönster på en nålbotten.
Och så ordensbandet, ett vävt sidenband mönstrat i moiré.


Gustav III:s dräkt har jag svårare att bestämma vävteknik på,
men någon form av guldtråd verkar ingå.
Konstnären är åter Alexander Roslin och året 1777.

Även Gustav har ett brett ordensband med moirémönster.
Moirémotivet pressades in i tyget.
På Almgrens sidenväveri i Stockholm hittar jag nedanstående beskrivning:


Men även ylletyger, främst av kamgarnskvalité,
 kunde få ett moirémönster, en vatring.
Det läser jag i boken - Från kläde till silkesflor.


söndag 21 augusti 2016

Klädesproduktion

Kläde har alltid haft en fin klang i mina öron.
Inget man vävt hemma - till skillnad från vadmalen.
Kläde tillverkades av yrkesmän, mästare, gesäller och lärlingar.


Det var inte bara ullen som skulle kardas, spinnas och vävas,
tyget skulle sedan efterbehandlas med olika processer.
Överskärning var nog den viktigaste och svåraste.
Det innebar att man klippte bort alla fibrer som stod upp från tyget.
Först hade det valkats och så ruggats och blivit "luddigt".
Med hjälp av en stor "sax" klipptes luddet bort.
Detta skedde på ett särskilt bord och saxen fick slipas ofta för att hålla skärpan.


Uppgifterna hittar jag i boken Från kläde till silkesflor,
och bilden kommer från den franska boken Art de la Draperie, utgiven 1765.
För drygt en månad sedan såldes ett exemplar av boken,
och har du ett eget finns möjlighet att sälja nu - den är eftersökt!

Året efter kom barnhuspojken Carl Fredrik Sundblad till Pinckhardt & Sons fabrik.
En klädesfabrik som tillverkade tyg till uniformer bland annat.
Där var han lärling något år, men mötte sedan ett annat öde,
klicka här och du får ta del av det.

Att tillverka kläde var oerhört personalkrävande.
För den produktion som skedde på en vävstol behövdes 15 personer.
Både för och efterarbete omfattade många delmoment,
och vävstolens bredd krävde två vävare, en mästare och en gesäll.
De anställdas ålder varierade betänkligt, 
av 439 arbetare var 75 barn mellan 5 och 15 år.
Hela 81 barn under 5 års ålder utförde också ett arbete.
Vad, hur mycket och till vilken ersättning undrar jag?


lördag 20 augusti 2016

Äntligen ...

... blir det av!
Ibland kan det verkligen ta tid att genomföra saker,
som är alldeles självklara och borde skett för länge sedan.


Men nu äger det rum, idag öppnar utställningen,
"Mitt liv med nål och tråd".
Britt Dahné visar sin broderier i Lilla Galleriet, Skolhuset Östergarn.
Det här är det många som väntat på!

Nu är det inte första gången Britt ställer ut.
Många gånger har hon deltagit i samlingsutställningar,
och då har alltid hennes broderier visat upp något eget, extra.
De är välgjorda, rikt broderade och ofta med ett budskap.


Några separatutställningar har det också blivit.
Hennes broderade tapet visades i samband med Broderimötet,
då deltagarna även fick ta del av föreställningen Utlottningen.
Det blev en så fin helhet med broderi och musik.


En annan utställning som imponerar på mig är den med Afrikabroderier.
Britts hjärta klappar för många och Afrika har en särskild plats i det.
Utställningen är inte stor - den ryms i en ask.
Under en vecka kunde man hyra utställningen,
ha den på sitt skrivbord, på jobbet eller visa vännerna på bjudningen.
Hyran sattes sedan in på Afrikagruppernas plusgiro.


 Sju superfina små broderier innehöll asken,
alla sprungna ur Britts hand och huvud.
Med motiv från Afrika.
Snyggt monterade, numrerade och med en förklarande text.

Att komma på idén, skapa motiv och brodera,
be sina vänner göra ask och band,
hyra ut utställningen, 
och så skänka bort hyran till välgörande ändamål,
- det är Britt i ett nötskal!