torsdag 22 september 2016

Tagelvävning

Det är inget som görs idag, men visst är det häftigt.
Att man kunde väva siktdukar av hästsvansar.
Tänk själv - ett strå är inte ens en meter långt, kanske 80 cm.


Vävningen skedde för hand i hemmen och var en välkommen biinkomst.
Mest intensiv var tillverkningen för så där 100 år sedan.
Det läser jag i boken "Det handlar om textil",
Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbunds 
och stiftelsen Jönköpings läns museum LX.
Boken trycktes 1989, men du kan hitta den på antikvariat, här.


Det är en fascinerande läsning om hur siktduken vävdes.
Taglet var både kort, även om det rörde sig om svanstagel, och styvt.
Ofta fick barnen hjälpa till med solvningen.


 I min sikt ligger stråna parallellt, i knippen, både i varp och inslag.
Det var säkert lättare att väva så, men det finns mer avancerade tekniker.
Jag har sett de som är rutiga, ljusa och mörka strån har bildat mönster.


För att få en finare sikt vävdes duken med enstaka tagelstrån i solv.
Ett ännu mer grannlaga arbete, som på bildens sikt.
Den är säkert perfekt att sikta vetemjöl med.


Stommarna gjordes av furu men sikten monterades inte på en gång,
först när den var såld sattes duken på, klämdes in mellan de två träspånen.
Därefter skulle kanten rullas och sys fast.


 Siktarna såldes därefter av kringresande knallar.
På 1930-talet fanns i Bredaryds socken ett 80-tal knallar,
de sålde slöjd, bland annat just tagelsiktar.
Sedan kom metallduk som framställdes industriellt,
och idag kan nog ingen väva siktduk i tagel.

9 kommentarer:

  1. Minns när vi jobbade med tagel på Langska för många år sen. Beck och rep lärde oss minns jag. Jag virkade en tvättlapp som skrubbar skönt i duschen och den använder jag fortfarande, slitstarkt!

    SvaraRadera
  2. Hej
    Jag blir väldig nyfiken på hur de kunde ha tagel i varpen - de korta stråna måste ju isåfall spunnits på något sätt eller förlängde de med vanlig varp som de knöt fast tagel i.
    Hälsningar Fröken Slöjd

    SvaraRadera
  3. Undrar om min sil finns kvar? Jag får leta. Och så har jag för mig att det finns en beskrivning på hur man vävde i någon bok i bokhyllan. Jag får leta igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite svar har du fått, och nu har jag letat upp min gamla Hemslöjd och det numret är läsvärt. Mycket tagel men även lite nässla.

      Radera
  4. Hemslöjden nr 4 1989 var ett temanummer om tagel. Här berättas hur man vävde. Med en varp som taglet, ett strå eller flera, knöts fast i med en knut som inte gled upp. På samma sätt knöts taglet i framknytningen. Dukarna vävdes en och en till de större siktarna. Det tog två timmar att väva. Allt förarbete med att tvätta och sortera taglet och knyta fast i vävstolen tog längre tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, då är det i Hemslöjden jag har sett beskrivningen. Ingen idé att jag letar, har gett bort tidningarna.

      Radera
  5. Vävmagasinet har också ett tagelnummer, 4/09. Där finns en beskrivning på hur Åsa Viksten Strömbom vävt ett sikttyg. Läsvärt om ni vill provväva!
    I samma nummer visar jag hur jag spinner tagel på en galning. Om ni vill ha ett grovt tagelgarn att virka tvättlappar av.

    SvaraRadera
  6. Hej
    Tack för info om hur det gick till att väva- jag får leta fram mina Hemslöjd och Vävmagasin och läsa mera, de finns någonstanns i hyllan.
    Hälsningar Fröken Slöjd
    Ps. Vill någon mer läsa så skriv här med e-post så kan jag fota/scanna och skicka sidan. Ds

    SvaraRadera