söndag 31 januari 2016

HV-ateljé

Och hur är det nu då?
Om man genomför en så gedigen utbildning som på HV,
finns det möjlighet att få ett jobb inom området?


En chans är att hamna på vinden i HV-huset,
där ateljén är belägen och där skapas vidunderligt fina textilier.
I dagarna ska en fanan bli färdig - efter ett års broderande!
Just nu sys de sista detaljerna och där det inte broderas ligger skyddsduk.
Men en glimt bjuds det på och njut av de jämna stygnen,
och tänk sen på att det är lika fint på baksidan!


Här är arbetsritningen med alla sina detaljer som ska broderas.
Och klickar du här, kan du se hur det såg ut i mars 2015.
Då var det mycket kvar.
Annars är tyvärr arbetsmarknaden inte lysande.


lördag 30 januari 2016

HV-besök

Självklart besökte vi HV med eleverna vid Stockholmsresan.
Det börjar bli dags för dem att söka vidare,
mot nya mål och utbildningar och då ville jag visa ett alternativ.


Vi anlände mitt under lunchen så det var få elever på plats.
Men vi fick gå runt och titta och Monika berättade om skolan.
Handarbetets vänner har som tradition att lära ut vävning,
många vävlärare har fått sin utbildning här.
När vävlärarutbildningen upphörde undervisades hemslöjdskonsulenter i ämnet.
Säkert inte lika omfattande och fördjupad kunskap,
för dem gällde det att lära sig en mängd tekniker, både praktiskt och teoretiskt.
Den utbildningen moderniserades och flyttade till Göteborg,
så idag finns en ren vävutbildning på HV igen. 
Vävning med avancerade tekniker och gedigen formgivning; här.


 Stickning är ett hett ämne som du kan studera på heltid på HV,
och när vi besökte skolan stickade man på maskin.
Från början med skisser, över olika provstickningar till färdigt plagg.
Det var stor koncentration i rummet och ett tag fick vi knappt andas.
Maria Gustafsson går på utbildningen och bloggar varje dag om vad de gör, HÄR. 


Hos konstbrodöserna studerade man smock och lite annat.
Även broderikurserna finns med olika inriktning och längd, en del nya till hösten.
Bildvävning, garntekniker, färgning, knyppling, tovning... listan kan bli lång.
Jag tror det är bättre att du botaniserar själv! Här.
För det finns läsårskurser, kortkurser och sommarkurser att välja på.
Senast 10 april måste ansökan vara inne.

fredag 29 januari 2016

Snö, snö, snö

Saknar du snön?
Jag gör det, det är lite för tidigt för våren.
Men snön finns på andra platser.


Som här i västra Kina - fast det här är en sommarbild.
Från vägen upp i passet mot Pamir och det är en del av Sidenvägen.
Här någonstans drivs 400 000 djur i snöväder.
Se de fantastiska bilderna; här.
Snö, snö, snö...,
men vilken ull fåren har!


torsdag 28 januari 2016

Mode som protest

Tänk vad mode varierar över tid.
På 1950- och 60-talen var ofta en kvinnas högsta dröm en päls.
Av mink, nutria eller leopard.


Och så plötsligt fick vi upp ögonen.
Leoparden höll på att utrotas.
Och minken levde ett uselt liv i bur på farm.
Så ungdomen, den kloka, sa ifrån och få var det som vågade bära päls.

Något av den här debatten har Bea Szenfeld illustrerat med sitt plagg,
en ensamble i papper döpt till Mini Miki.
Den är gjord särskilt för utställningen och består av tio små barn,
upphängda runt en kvinnokropp och ger illusionen av en päls.
En vacker skapelse med hemskt budskap.

Mode kan bli en protest!



onsdag 27 januari 2016

Framtida textil

Hur ska framtidens textil utformas?
Av vad ska den tillverkas? För att räcka till alla.
Det är frågor textilindustrin brottas med. 


Att bomull är både energislukande och vattenkrävande,
samt en riktig miljöbov vet många idag.
Så ur hållbarhetssynpunkt bör vi hitta nya och andra lösningar.
En kan vara att återbruka bomullsfibrerna.
Den gula klänningen är tillverkad av ett par blå jeans!
På kemisk väg har jeansen återgått till fibrer,
 som blandats med cellulosafibrer från svenska skogar.
Häftigt, men är det så mer miljövänligt?


Ett annat exempel är klänningen här, som med tiden blir vatten.
I skålen under hamnar den upplösta klänningen.
Och vattnet ska vara rent, men vem vill dricka sin klänning.


På nära håll ser det ganska plastigt ut och i upplösningstillstånd.
 Ingen fara - det tar tid och sker inte under tiden den bärs!
Tanken svindlar dock, en klänning som blir vatten.


"It´s Now or Näver" heter det projekt Emma Dahlqvist jobbat med.
Hon försöker att få björknäverflak att fungera som textil,
och för att uppnå en textil känsla jobbar hon med laserskärning på flaken.
Det gör dem mjuka, stretchiga och taktila - kort sagt de får en textilkänsla.
Näver räknas som restprodukt i skogsindustrin vilket gör flaken intressanta.

Och istället för att dricka mjölk kan vi använda den som textilmaterial.
Idag häller tyskarna ut 2 miljoner ton mjölk per år.
Av den vill man istället producera kläder.
Men hallå - varför inte ge den till hungrande personer?



tisdag 26 januari 2016

Utopian Bodies

Vi tog eleverna till Stockholm för att gå på utställning.
Liljevalchs konsthall och modevisningen,
Utopian Bodies - Fashion looks Forward.

Uppfattar du din kroppsform så som andra ser dig?

En stor utställning med brett innehåll.
Det är nästan för mycket att ta in på ett enda besök,
och kanske är det därför den fått lite negativ kritik?
Utställningen är välgjord, omväxlande och sprängfylld med fakta.
Jag har sett den vid två tillfällen men ändå inte sett allt.
Och dessutom hade vi en bra guide när jag var där med skolan.
Liljevalchs har gjort en väldigt bra lärarhandledning, läsvärd för alla; här.  

En "tub" med tyg som klipps isär och blir kläder utan sömmar!

De elva rummen belyser olika sätt att se på mode,
och de har också alla sin egen utställningsform och sätt att visa idéerna på.
Bara det gör det spännande att vandra genom salarna. 
Första rummet handlar om material och är uppbyggt av lastpallar.

Riktiga konstverk i sig, fast de bara ska bära upp kläderna.

I ett annat rum visar man på det handgjorda modet.
Hur unikt det blir, men också vilken tid det tar att producera.
Här är till och med skyltdockorna specialgjorda - för hand och just för detta.

Utställningens vackraste rum? Imponerande i alla fall.

 Mode och solidaritet - här är alla kläder lika - de har i alla fall samma färg.
 Politikern och författaren Thomas More föreslog det redan år 1516.
Fast ännu har vi inte kommit riktigt dit ...
Väggarna är täckta med rosor, och modellerna bär vita plagg och peruker.

Mode ska vara kul, men måste det synas på kroppen?

Mode och motstånd & skönhet är ett rum vikt för.
Här handlar det mycket om kroppsuppfattning och vad vi upplever som vackert.
Kanske inte alltid samma sak.

Mode är ju så mycket och hur vi klär oss varierar med tiden.
Kläder bär på minnen, kärlek, motstånd och identitet.
Allt och lite till kan du uppleva på utställningen,
den pågår till och med den 7 februari.
En liten glimt av det hela får du här!



måndag 25 januari 2016

Just nu ...

Sara Hultsten visar sina kyrkliga textilier.
Här presenterar hon sitt företag för en bredare publik.
Företaget grundade hon redan 2010, men det står på flera ben.
Hon vill sy mer kyrkliga textilier och visar nu upp en mindre kollektion. 


Under flera år har Sara jobbat med renovering av kyrkotextil.
Då har hon sett behovet av bra kvalité på tyger och arbete.
Det är här hon har sin nisch, bra och snygga textilier till rimliga priser.
Ylle, siden och linne jobbar hon med, det håller i längden och åldras vackert.
Maskinsömnad där det behövs, men handsömnad för utsmyckning.
Renoveringsarbetet har även gett henne insikten i hur man syr
för att på enklaste sätt kunna tvätta textilierna. 
För det kommer att behövas!

  
Ytterligare en produkt vill hon lansera. 
Bårtäcket - det som är så demokratiskt - ingen behöver en lyxkista.
I finaste engelska kläde syr Sara sina bårtäcken,
och så kan man dekorera dem med lösa bårder i lite olika utföranden.

Församlingar och begravningsbyråer borde göra inköp.
Täckena passar ju både till kyrklig och borgerlig begravning.
Eller varför inte låta täcket bli en släktklenod?
På löparen kan man då brodera in alla gånger det brukats,
och det blir ett fint minne av släkten.

Har du inte möjlighet att besöka Langska huset?
Då kan du besöka Sara Hultstens hemsida, här.


söndag 24 januari 2016

Krock!

Min vanliga otur!
En rejäl krock har det blivit mellan 


Det ena äger rum i Kil och det andra i Landskrona.
Olika platser men samma tid!
Och omöjligt att hinna med båda, hur gärna jag än vill.

Så valet faller på Fårfesten, där väntar jobb.
Istället får jag läsa Maj Ringgaards artikel om stickade tröjor.
Hennes text har nyligen publicerats i
Silk knitted Waistcoats: A 17th-century fashion item.
Du hittar den i boken Fashionable Encounters.
Perspectives and Trends in Textile and Dress
in the Early Modern Nordic World.
En bok om hur mode spridits och använts i Norden.

En tröst att läsa - men ändå finns en saknad av symposiet.
Har du möjlighet och intresse - åk dit!


lördag 23 januari 2016

Hög tid ...

... att "snötvätta" mattorna - det är det verkligen!
Det är utlovat plusgrader och då fungerar inte metoden.


Jag läste om det i tidningen i morse,
så fram med dammsugaren och sedan ut med mattan på kylning.
Först därefter på med snön, borsta, vänd och borsta.
Upp på stången igen och skaka bort all snö.
In med mattan, dammsuga igen och lägga den på "tork".
Och så äntligen - till sin plats!

Efter detta är jag helt slut, men nöjd,
och vi har ju inte så här bra snövinter varje år precis.

Vill du se hur det ska gå till?
Arhan informerar, i bild och text.

fredag 22 januari 2016

Och så en till ...

...troligtvis den sista för den här gången.
Alltså ännu en schal, med inspiration från Paisley.


En kvinna i Grötlingbo socken visade den för mig,
i samband med att jag inventerade textil.
Jag minns att den fascinerade mig med sitt tryckta mönster.
Det är både avancerat och lite "hemgjort".


Schalen är vävd i entrådigt ullgarn i kypertteknik.
Vådbredden är 71 cm, schalen är hopsydd på mitten och troligtvis hemvävd.
Den är fållad för hand och har en påknuten 6 cm lång frans.
Längden på schalen är 164 cm, inte riktigt kvadratisk alltså.


Men det är det tryckta mönstret som gör mig nyfiken.
Ett blocktryck med ett rosmotiv - blommor, knoppar och blad.
Antagligen utskuret i ett träblock och kanske därför lite "grötigt".
Eller också beror det på färgen, jag vill minnas att den liksom låg ovanpå tyget.
Tyvärr har jag ingen bild från avigsidan, det hade behövts.

Det här är två schalar i en, vik den i tresnibb och det blir en blå schal,
vänd på den och få ett grönt uttryck.

Ingen riktig schalgurka och lite hemvävt uttryck på schalen,
men ändå, vilken charm!
Och jag vill gärna tro att gången är så här:
Äkta vävd schal från Kashmir, äkta vävd schal från Paisley,
tryckt schal med avancerat butamotiv,
tryckt schal med schalgurka och inspiration från de tryckta butamotiven,
och så denna blocktryckta schal.
Från indisk prins via europeiska borgarkvinnor till bondhustrun på Gotland.

Schalen gavs ofta som en gåva i samband med trolovningen.
Gåvoschal är en benämning på den här och kanske är det därför så många är kvar.

Så något annat.
I morgon, lördag, öppnar 
Sara Hultsten sitt showroom på Langska huset.

torsdag 21 januari 2016

Paisley på nätet

Det här med paisleyschalar måste ligga i tiden.
För det finns lite olika uppgifter om dem på nätet.


På Digitalt museum hittar jag närmare 70 olika schalar,
och här är en som liknar min. Den här har härkomst från Paisley.
Det blir liksom en bekräftelse på tillverkningsort för min schal.

Tyvärr kommer inte bilderna fram men texten finns.
Och här kan man verkligen läsa om olika produktionssätt.
Jag sökte på kashmirschalar.


Schalen från gårdagens inlägg har också sin make i Nordiska museet,
här kan du läsa om en schal från Västergötland.
Nu har jag sökt på blocktryck.

Jag hittar även en uppsats, skriven av Hélène Absi,
som behandlar kashmirschalens spännande kulturhistoria.
texten är publicerad på bloggen Oss granntanter emellan, här hittar du dit.

Ja så finns ju moderna kashmirscalar,
men det är en annan historia.


onsdag 20 januari 2016

Ännu enklare!

En ännu enklare tryckt schal!
Hur mycket kan man förenkla en textil?


"Schal i rött ylletyg med tryckt mönster i svart bård runt om. 
Fragment av frans i rött ullgarn på sidorna"
Så står det på katalogkortet till den här schalen.
Även den tillhör Gotlands läns hemslöjdsförening och finns i samlingarna.
Den är betydligt enklare i sin utformning än den jag visade igår.
Den här känns mer folklig och har säkert brukats av allmogen. 
Återigen har tillverkningen anpassats efter de ekonomiska förutsättningarna.
Eller har modet anpassats efter tillverkarens möjligheter?


 Schalen är tryckt på ett handvävt kyperttyg i ull,
har en enkel invigt fåll som är tråcklad och på det en gles frans.
Den är det inte mycket kvar av men tätare har den inte varit.


Motivet är en variant på den så typiska butaformen - schalgurkan.
Men så elegant formad med sin stjälk, blad och sina blommor i mitten.
Den lilla bården i kanten är utsökt i all sin enkelhet.
I två av hörnen har en blombukett placerats.
Viker man schalen i tresnibb kommer motivet mitt bak. 
En person med sinne för form måste ha stått för tillverkningen.
Det finns inga uppgifter om vem, var eller när schalen tillverkats.

 Visst kan man förenkla en textil ganska mycket - om man har ett formseende.




tisdag 19 januari 2016

Dags för tryckt paisleyschal!

Det finns ytterligare några varianter av paisleyschalar.
Den här textilvaran visar verkligen hur man förenklat den av ekonomiska skäl.
Hur längtan efter ett mode tvingar fram nya tillverkningsmetoder.


De jacquardvävda schalarna som kopierat den handvävda schalen,
de blev själva kopierade - nu med hjälp av trycktekniken.
Att trycka mönstret på ett handvävt tyg gick betydligt mycket snabbare.
Nu blev schalen ännu billigare och överkomlig för en bredare publik.


I Gotlands läns Hemslöjdsförenings samling finns en sån schal,
tryckt på ett svart ylletyg vävt i satinbindning.
Runt kanten löper en rikt mönstrad bård men mittfältet är tomt.


Huvudmotivet är butaformen så typisk just för kachmirschalarna.
På svenska kallas den ofta schalgurka.
Man kan också säga att schalen har ett persiskt mönster,
eller att den är paisleymönstrad.


På avigsidan syns det tydligt att schalen är tryckt,
mönstret syns bara lite diffust, men den smala eleganta fållen syns.
Förstorar du bilden kan du ana de små tråckelstygnen sydda med brun tråd. 
Schalbredden är 158 cm och det är bara fåll på två sidor, de övriga har stadkanten kvar.
En 14 cm lång frans är påknuten i kanten. Schalens längd är 153 cm.


På avigsidan syns även de felvävningar som skett i produktionen.
Kanske har skytteln "dykt" under en rad trådar.
Något som inte syns under trycket på rätsidan!


Och så här intressant blir hörnet på schalen när de 45 cm breda bårderna möts.

Schalen är skänkt till hemslöjdsföreningen av fröken Pettersson, Fide.
Tyvärr saknas uppgifter om ålder och tillkomstort.
En intressant uppgift står dock på katalogkortet:
"(Med all sannolikhet en gåvoschal, som någon sjöman fört med sig hem från utlandet.)"

I boken Möte med mode skriver Berit Eldvik att schalarna hör 1800-talet till.
De tryckta tidigast på 1830-talet, men de med mörk botten är senare.

En enkelt mönstrad schal?
Ett riktigt proffesionellt tryck tycker jag!


måndag 18 januari 2016

Idag då?

Det är väl knappast någon som kan lösa en vävd kashmirschal idag.
Har kunskapen och mönstren försvunnit helt?
Jag tror inte ens de jacquardvävda schalarna tillverkas längre.


Nej idag broderas schalarnas motiv,
på enfärgat tyg vävt av kashmirgetens bästa ull.
Javed Ahmed Mir är mästare i broderitekniken och syr schalar.
Han komponerar dem själv men med traditionella motiv.


Det mest traditionella som förknippas med schalarna är Buta-motivet.
En speciell form som fylls med blommor,
hos oss ofta kallat paisleymösnter efter staden Paisley i Skottland.
Ett annat namn på mönstret är persiskt mönster.
För att föra över motivet på tyget används en tryckstock. 


Allt det här läser jag i en bok från Indien,
Threads & voices, Behind the Indian Textile Tradition.
Laila Tyabji är redaktör och Siddhartha Das har fotograferat.
Jag har skrivit om boken tidigare, här kan du läsa.

Kapitlet om broderade kashmirschalar är skrivet av Jenny Housego.
Den artikeln kan du läsa här.




söndag 17 januari 2016

Min Paisley!

Så kom den ut på klädsträcket för vädring,
en molnig och kall januaridag passar bra för textilvård.
Ingen sol som bleker, ingen vind som sliter. 


Så någon timme får den hänga på klädsträcket och lufta sig.
Visa upp sig i sin helhet, eller i alla fall till hälften.
Ett fantastiskt slingrande mönster som är svårt att följa på bordet.
Med sin bredd på 160 cm och längd på hela 325 cm måste jag vika den dubbel.


De äkta kashmirschalarna vävdes med gobelinteknik,
inslagsgarnet plockades in efter en mönsterförlaga.
Vid färgbyten klipptes tråden av och en bit lämnades på baksidan.
Väven var så tät att man inte behövde fästa garnet.
Trots den förenklingen kunde det ta upp till tre år att väva en schal.

Men när schalen blev modern och kom till Europa blev efterfrågan stor.
Då förändrades vävtekniken och jacquardvävstolen användes.
Både i Frankrike och England vävdes schalar,
men det var staden Paisley i Skottland  som dominerade produktionen.
Även nu klipptes tråden av på avigsidan och fick sedan hänga löst.


Motivet var fortfarande inspirerat från de indiska schalarna.
Och visst känns det orientaliskt även om det inte är det mest typiska mönstret.
Trots detta kallas det för paisleymönster, efter staden där de vävdes.


 Så detta är en paisleyschal vävd i Skottland,
men inköpt på Gotland. 



lördag 16 januari 2016

Schalen i litteraturen

Under hela julhelgen har mitt skrivbord prytts med duk.
Den hjälper mig att låta skrivbordet,
 och arbetsuppgifterna, vila. 


De senaste åren är det en Paislyschal som täcker bordet.
Härligt varmt röd med ett slingrande mönster.
I helgen är det hög tid att plocka bort den.


Men just nu förvarar jag tre böcker på bordet.
I alla finns det ett kapitel om kachmirschalar, men på lite olika vis.
Jag gillar att läsa om företeelser ur lite olika synvinklar.
Och kachmirschalarna med sin långa historia finns det mycket att berätta om.


läser jag om schalarnas äldre historia, hur det var män som bar dem.
Högt uppsatta militärer och betydelsefulla män i Indien.
Här beskriver Mikkel Venborg Pedersen förändringen av bruket,
från män i Indien till kvinnor i Europa.


skriver Berit Eldvik om schalar i folkligt mode hos oss.
Kapitlet om schalar och kläden är omfattande, 
men det är bara en mindre del som handlar om äkta schalar.
Trots detta är den faktaspäckad med bra uppgifter!


Ull & Ylle, kläder och prakt.
Så heter den sista boken, tryckt 2002 men idag slutsåld.
Ewa Kewenter är författaren och Ralf Turander fotograf.
Ett kapitel handlar om Paisleyschalar,
hur modet med dem omdanats och hur schalen sytts om till plagg.
Här får jag ytterligare en liten bit historia.

Böckerna hittar du på bibliotek,
vill du ha eget exemplar klickar du på titeln.


fredag 15 januari 2016

Kashmirgeten

Ullen i de "äkta" kashmirschalarna,
kom från pashminageten, 
en get som ursprungligen levde i Himalayas bergtrakter.


Fortfarande är det den geten som producerar kashmirull.
Den finaste ullen på geten sitter närmast kroppen, bottenullen.
Allra finast är fibrerna i skägget och på buken.
Fibrerna är väldigt tunna, mellan 14-16 microner. 

Namnet pashmina kommer från ordet "pashm",
ett ord på språket sanskrit som ungefär betyder just "underull".
Pashmina kan även beteckna tyget, men se upp,
det är kanske inte alltid ett tyg av 100% kashmirull.
Både syntetfibrer och ull av jak och kanin kan ingå.
Äkta vara, fibrer från pashminageten, ska vara märkt Cashmere.





För att tillverka en tröja behövs ull från ca 10 getter.
Bildens getter är till salu på marknaden i Kashgar i västra Kina.
Tillgången var riklig och här står flera tröjor!




torsdag 14 januari 2016

Modesnack

Idag snackar vi mode på skolan.
Jag undervisar i textilhistoria och det är klädernas tur.
Från bronsålder till idag.



Egtvedpigens dress i ull, ett arkeologiskt fynd från Dannmark.
Tillverkad och brukad för ca 3500 år sedan.
Vilket otroligt arbete och så väl bevarat.


Ull av ett annat slag, men minst lika otrolig,
bär Josephine Bonaparte på det här porträttet från 1808.
Målat av Baron Antoine Jean Gros.

Josephine införde två nya moden på sin tid.
Dels färgen vitt i klänningar och dels schalar från Kashmir.
De vävdes av ullen från kashmirgeten, den ryska kirgisiska geten.
På målningen är hon iförd en tunn vit klänning med puffärmar,
och över den en överklänning sydd av en kashmirschal.
Över axeln bär hon en röd schal med broderier.

  Kejsarinnan var mycket klädintresserad,
 och i en inventarieförteckning från 1809 är upptaget:
 676 klänningar, 
49 representationsdräkter, 
252 hattar, 
60 kashmirschalar
785 par slippers, 
413 par strumpor 
 498 broderade och spetsdekorerade chemises. 

Snacka om stor garderob!