Pilgårds i Boge

Ännu en fantastisk kvinna presenterar jag idag!

Stina Lindholm skulptör och formgivare.

Samt ägare av Skulpturfabriken.

I bara tjugo år har hon bott och arbetat på den gamla gården.
Renoverat den varsamt samt gjort den till ett av öns bästa besöksmål,
oavsett om du gillar design eller trädgård,
är behov av fika med goda bullar eller lekplats åt otåliga barn.
Hur hon hunnit med allt är en gåta - men välkomnande och fint är det!

För några år sedan kom ett växthus och en köksträdgård på plats.
Här odlas tomater och basilika, mangol och kryddor.
I taket klättrar vinrankan och i hörnet breder fikonträdet ut sig.

Nytt för i år är ett galleri.

Det gamla vagnslidret har varsamt gjorts om.

Nytt golv - betong, vad annars - och glasdörrar.

Invändigt får väggarna ha kvar sin gamla fina gråa patina,

bara en ljusramp med spottar ska monteras, 

nästan osynligt bakom en av takbjälkarna. Det kommer att bli strålande!

Konsthantverket behöver lyftas mera, tycker Stina.

Och det har hon verkligen rätt i, Gotland har så bra konsthantverkare.

Till sommaren blir det tre olika utställningar.

Midsommardagen kl. 14 har Viktoria Einarsdotter vernissage. 

Den 16 juli öppnar Stinas egen utställning,

och sist ut för i sommar är Margareta Holgersdotter och Charlotte Karlsson,

textil och keramik en utställning som öppnar den 6 augusti.

Så minst tre besök måste det bli,

på Galleri Vagnslidret, hos Skulpturfabriken i Boge.

På Pilgårds i Boge.

Friskt vågat!

Det ska till en modig kvinna för att starta en strumpfabrik.

Utan att ha en textil utbildning,

och utan kunskap om hur maskinerna fungerar.

 Men nu står de där i ladan och stickar tyg.

Meter på meter tyg, enfärgat och mönstrat i bästa yllekvalité.

Två stora flatbäddsmaskiner som kan sticka ca 2.40 m bredd.

Bara att få in dem i ladan var ett krux.

Nu har den blivit isolerad så arbetsmiljön blir dräglig.

Någon skiva till i taket och färg på väggarna,

ja då blir det riktigt bra.

Nöjd med livet verkar hon vara Ulrika Ek,

men så har hon ett omväxlande jobb!

Bygger gör hon inte själv - här bidrar sambon med hjälp.

En anställd kvinna på halvtid har hon också hjälp av.

Som syr plagg av trikån, 

och för det behövs sex olika symaskiner!

Varje maskin syr sin speciella söm.

Det är ganska många sömmar på en kofta.

Att ha tillgång till så bra maskiner,

 och så duktig arbetskraft borde generera bra produkter.

Det gör det också!

Men så friskt vågat i affärsidé,

ja då önskar jag lite friskt vågade mönster och modeller.

Då blir det perfekt!

Att sticka strumpor...

...det tar ganska lång tid,

när du gör det för hand, med fem sticknålar.

Görs det på maskin, ja då tar det längre tid än du tror.

 Nu finns det olika sorters stickmaskiner,

men jag talar om den som finns i Boge, på Gotlands strumpfabrik.

Med ett bestämt antal nålar, jag tror det var 86,

stickas strumpor från storlek 27 - 48.

Däremot skiljer längden på strumpan, stor fot behöver lång strumpa.

Den färdigstickade strumpan flyttas över till en maskin som syr en enda söm,

den i överkanten på foten, vid tån. För att få en skön passform.

 Därefter tvättas strumporna och torkas.

Ny är det dags för blockning som ger slutfinishen. 

Varje strumpa träs över en form som värms.

Strumporna blir som nypressade!

Dags att para ihop dem, två och två,

vika dem på mitten, och så på med banderoll.

 Som du märker är det ganska mycket pyssel innan det blir en strumpa.

Även om maskinen stickar den på 3-4 minuter tar det tid.

Garnet är av bästa kvalité, mohair eller merinoull och alpacka.

För ett par såna strumpor betalar jag gärna 140 SEK,

och tycker dessutom det är billigt!

Jag får varma fötter i snygga strumpor som kan tvättas i maskin.

Ull "renar" sig själv, kan vädras fräscha och behöver inte tvättas ofta.

Det spar min tid och vår miljön,

 samt det gotländska vattnet som börjar bli en bristvara.

Gotlands strumpfabrik i Boge har dessa strumpor,

och klicka här så kan du läsa mer.

I magasinet ...

... på Etnografiska museet i Stockholm kan du göra ett besök.

Ja, även du som inte är på plats i stan!

Vi är alla välkomna in för att titta, bara du klickar här.

Vill du upptäcka mer, det finns ju hur mycket som helst att ta del av.

Kanske botanisera själv, gå runt och välja din favorit.

Om du kan alltså - det är så himla mycket som är bra, intressant, vackert.

Gör så här: klicka här så du kommer in,

väljer du kartan kan du gå till montrar direkt,

önskar du hellre en vägledning följer du ett spår.

Båda är lika spännande och ger massor med ny kunskap.

Hittar du broderierna från Kongo?

Vill du se hur en huipil från Mexico ser ut?

Eller är du mer intresserad av textil från Kashgar?

Titta här.

Klicka här.

Här hittar du den.

Så här kan du hålla på hur länge som helst.

Men gå inte vilse, det finns massor med demoner i lådorna!

En skattkammare

Vem vill inte göra en djupdykning i museets förråd?

Att få komma in bakom kulisserna, att få gå in i magasinen.

Det är en dröm som ibland kan bli verklighet.

Och även om tygerna ligger snyggt rullade och omknutna,

så får man se så många fler än i utställningen.

Men passa på just nu om du vill att drömmen ska bli verklighet.

På Etnografiska museet pågår just den utställningen,

Magasinet - en etnografisk skattkammare.

Här har man dukat upp med massor av olika föremål.

Som vanligt fastnar jag för textil,

och dyker ner på någon sorts påsar uppträdda till en girlang.

Varför eller till vad vet jag inte, någon information hittar jag inte.

Påsarna är vävda i dubbelväv och rikt mönstrade,

samt snyggt monterade och avslutade med tofsar i hörnen.

De är inte särskilt stora, mer som en mindre börs.

Världskulturmuseerna har över 440 000 föremål från hela världen.

Ganska mycket att hålla reda på,

och många uppgifter om föremålen saknas.

Så här lämnas fritt rum för egna tolkningar och fantasier.

Om inte annat kan det ge inspiration.

En egen liten väska eller börs av en restbit.

Vik den dubbel, virka ihop kortsidorna,

 och runt överkanten. Dekorera med tofsar i hörnen.

En skattkammare för inspiration,

det är varje museum!

Så här gör du!

Det finns massor med sätt att reservera mönster på,

när man vill skapa en shiboritextil.

Snören att knyta för tyget med är väl det enklaste.

Men flera andra saker funkar också.

Som en rad med träkulor - man knyter tyget runt dem,

och får ett exakt mönster, av cirklar kanske?

Eller en hög med träplattor,

som när de pressas mot tyget reserverar kvadrater.

Vill du veta mer exakt hur det går till?

Ja då har IKEA en tydlig och bra beskrivning.

Och inte bara det, naturligtvis har de även grejerna,

de som behövs för att få ett lyckat mönster.

Nytt för mig var gem, deras Kännetecken ger fina reserveringar.

Jo så har de naturligtvis massor med textil att leka med!

Kolla här.

Nytt armband

Snyggt och spännande ser det ut,

armbandet som Ginger Karlsson snott ihop.

Det väcker en undran - vad är det gjort av och hur?

Jo det är gjort av "burkringar", alltså skräp!

Ja du vet, den lilla ringen som man drar bort för att öppna en öl.

Dessutom ett sidenband i läcker kulör.

Hur det är gjort får du klura ut själv,

men kolla noga på bilden så går det säkert bra.

Du börjar i ena änden och trär upp och ner till lagom längd,

då vänder du och trär tillbaka i nedre delen av ringen.

Knyt ihop bandet till ett armband.

Ginger har gått på Textilt återbruk på Gotlands folkhögskola.

En halvtidsutbildning som du kan läsa mer om här.

Blir det tydligare nu, med den här bilden?
Jag tycker att det borde bli det och säger bara,
lycka till!

Bandvävning

Jag kämpar med bandvävning,

ett linneband till sommarens linnehanddukar.

Det är tråkigt! Trådarna går av och jag kommer ingenstans.

Önskar att jag hade en maskin,

som på Almgrens sidenväveri, där sex band kan vävas samtidigt.

Då minsann skulle det vara gjort i ett nafs.

Här vävs fortfarande sidenband i ripskvalité.

Sen görs en efterbehandling så banden får ett moarémönster.

Det görs med hjälp av en "stämpel" och vätska.

Dessa band används som ordensband, 

att hänga över axeln, runt halsen eller för en medalj.

Självklart har varje orden sitt eget mönster,

fast jag begriper inte hur man kan se skillnad på dem.

 Idag säljs banden hos Almgrens som bokmärke.

Det är bara en person som väver band nu för tiden, efterfrågan är minimal.

År 1751 vävde 65 arbetare band till ett värde av 27 237 daler silvermynt.

För den tillverkningen behövdes 16 vävstolar.

Helt andra siffror, annan tid och andra fabriker/manufakturer.

Så jag får nog kämpa på med handduksbanden.

Ljusets tid är nu.

Ja, ljusets tid är nu om jag menar solljuset,

dagsljuset som flödar som mest över oss några veckor till.

Och ändå räcker det inte alltid till.

I pentryt på landet lyser ofta lampan.

Bara jag trycker på knappen blir det ljust,

så himla bekvämt.

Annat var det förr - bloss, taljljus och fotogenlampa.

Om detta ska det bli en utställning till hösten, på Nordiska museet.

Nordiskt ljus heter den och visar både kulturhistoriskt- och nutida ljus.

Blir du nyfiken kan du kolla här.

Och när du ändå är inne på sajten kan du hjälpa till och räkna lampor.

Hur många har du i ditt hem? Klicka här för att fylla i uppgiften.

Vill du bidra mera finns en frågelista att besvara, här.

Av bara farten kanske du blir meddelare!

Det blommar i grönt!

Det är sällan jag lägger märke till det,

men alla träd blommar, 

bara det att blommorna ibland är gröna och nästan inte syns!

Men när jag kommer tillräckligt nära hittar jag dem.

Ljust och intensivt gulgröna hos eken.

Formade som långa hängen.

Hur det nu kan komma ett ekollon ur detta?

Blekt ljusgröna hos almen, med tydligt frö.

Jag tror de går att äta, ser de ut som stekta ägg.

Små och gulaktigt gröna hos lönnen,

som dessutom strösslar med dem över tak och mark.

Som konfetti, fast vackrare.

Vinets gröna blommor i tydliga klasar.

Bara de sväller ut så är de klara att plocka - om tre månader.

Fikonets blomma är också grön

 och dessutom ett tydligt fikon, lite mer växtkraft bara.

  

Men här kommer de konstigaste gröna blommorna,

de som ska bli valnötter!

Ser ut som riktigt läskiga larver.

Och hela trädet är fullt av dem.

Jag tror att det bli ett bra valnötsår i år.

Sista terminen

Nu slutar hon sin tjänst som linjeledare,

flyttar till Skövde för att undervisa på grundskolan,

men framförallt för att komma närmare barn och barnbarn.

Anna Bohnsack som under sin åtta år här har gjort ett fantastiskt arbete,

utvecklat textillinjen och varit kreativ och initiativrik ... det är rektorns ord!

Jag kan bara instämma och hålla med, det har alltid varit kul att jobba med Anna.

Nu letar vi efter en ny stjärna som vill bli linjeledare.

Ett krävande jobb, men utvecklande och med många möjligheter.

Redan den 29 maj ska ansökan vara inne så det brådskar.

Mer information hittar du här,

skrolla ner till Linjeledare/lärare textil och hantverksutbildning.

Hurra för Emma!

Igår var det skolavslutning!

Sång och musik samt avtackning,

och så unison sång av Den blomstertid nu kommer. . .

Helt enligt traditionen delades stipendium ut.

Gotlands vävare ger ett för att uppmuntra till fortsatt vävning.

En viktig uppmuntran som i år gick till en värdig mottagare,

Emma Ivansson, Rockneby.

Här står hon framför sin trasmatta med badanka.

och pläd i en bindning hon konstruerat fram själv med hjälp av WeavePoint.

En nöjd Emma som gläds åt nya kunskaper i vävning.

Emma med ditt brinnande intresse för textil 

har du på ett positivt sätt tagit del av de kunskaper vi lärare förmedlat. 

Din vetgirighet har präglat dina studier, 

och du har omvandlat nyförvärvade kunskaper till dina behov, 

och med din skaparkraft har du format nya spännande textilier för inredning lika väl som till plagg. 

Du har ett starkt och bestämt formsinne som du under året utvecklat, 

och det har alltid varit lika roligt att ta del av resultatet.

Lycka till i din textila gärning!

Fiber art

Som sagt - det är lite svårt att veta vad som är vad,

på Almgrens sidenväveri - museiföremål eller arbetsmaterial. 

Och nu tillkommer utställningsobjekt!

Du ser på bilden, allt är blandat i en salig röra!

Fint och kul men svårt även för guiden att visa på rätt sak.

Ibland tyckte jag nog det blev lite rörigt, men det är tillåtande på ett fint sätt.

Jag kan även känna att väveriets material inspirerat.

Raine Navins uppspolade trådar kan nästan sättas i skytteln.

Om det inte var för att han lagt en boll på dem!

Ett klot gjort av papier-maché, lätt och starkt och helt runt.

Spolarna hjälper till att hålla det på plats.

Lite fabriksvibbar fick jag av Nina Bondesons broderier.

Känns som instruktionsbilder till konstiga apparater.

Kanske även hon har inspirerats av utställningsmiljön, väveriet.

"Jag syr det jag syr utifrån tankar och funderingar, erfarenheter, detaljer,

drömmar och infall som dyker upp i min vardag" säger Nina.

Carina Marklund bidrar med ett broderi kompletterat med "tredimensionella" tyg.

"I barnen skogen I skogen jorden I jorden början och slutet."

De tecknade screentrycken som bildar bakgrund är så välgjorda,

det är svårt att se vad som är tryck och vad som är broderi. 

 Utställningen har namnet "Samtidigt på en annan plats",

och den pågår till den 4 juni 2016.

Fem konstnärer från Fiber Art Sweden deltar,

Nina Bondeson, Eleonor Boström, 

Carina Marklund, Raine Navin och Sara Olausson.

Ett treårigt samarbete under namnet Siden och samtid,

pågår mellan Almgrens sidenväveri och Fas.

Syftet är att skapa en arena för dagens textila konst,

men även föreläsningar och workshops ingår i projektet.

På Almgrens sidenväveri finns fullt med vackra föremål.

Det kan vara svårt att skilja dem från konstverken.

Almgrens sidenväveri

Har du inte besökt Almgrens sidenväveri i Stockholm?

Då är det verkligen dags att göra det!

Du kommer till en fabrikslokal från mitten av 1800-talet,

och där är det fortfarande verksamhet.

Det kan vara lite svårt att skilja på vad som är museiföremål,

och vad som är nutida arbetsmaterial.

För hyllan med silke i alla kulörer gäller nog båda delarna.

Och det gör det även för varpställningen.

Den vevas fortfarande för hand och har sett ut så här sedan 1700 kallt.

En något annorlunda modell mot dagens handvarpor.

Redkammar av olika grovlek,

alla med många år på nacken men still going strong!

Ljuset var viktigt i vävsalen,

och huset, som är byggt för väveriet,

 har extra många och höga fönster, samt fönster mellan rummen.

Elektrisk belysning kom tidigt.

Lokalerna har rymt verksamheten i massor med år,

och självklart har de slitits - men vilket vackert slitage!

 

Almgrens sidenväveri kan upplevas både som museum,

fabrikslokal och ett rum med installationer.

Idag fungerar det även som utställningslokal, mer om det imorgon.

Men här kan du kolla på SF journalfilm om fabriken.